Fru Sara Gidlöf - mamma till Leon !!!

Imorgon torsdag, har jag tagit ut en semesterdag
från jobbet. Då ska jag, min mamma och min svägerska
ner till Göteborg.

Vi har gjort detta i två år, så därför har vi börjat kalla det
tradition.

Mening och tanken är inte bara att gå i affärer och julhandla,
utan mer för att umgås och hitta på något tillsammans...

... bara vi tjejer (över 30...) utan karlar, barn och hund.

Vårt stora mål är att hitta något mysigt ställe att käka lunch
på, där vi kan koppla av och sitta och prata samtidigt som vi
äter och dricker gott.

Sedan kommer det naturligtvis också bli lite julshopping. Det
går ju inte att slippa undan. Ingen av oss är ju nere i Göteborg
för att handla så ofta, så det blir ett nöje bara det.

Det är iallafall jättemysigt att ha denna "tjej-dag" en gång om
året, och jag ser verkligen fram emot det.

Så Göteborg..... Look out, here we come...!!!!

Tänkte bara visa hur jag ser ut nu.
Har nämligen varit hos Salong Pärlan
och "fixat" till mig...

Så om ni inte känner igen mig se jag ut såhär numer....








Kul med lite förändring......

Äntligen.... nya pengar....dax för lön!!!!

Det är alltid samma sköna känsla när det
är dax att fylla på sitt konto med nya, fräscha
pengar, eftersom de gamla och och utslitna
pengarna redan är brända.

När man precis fått lön, eller någon form av
utbetalning som ger en klirr i kassan, planerar
man alltid vad man ska köpa eller VILL köpa.
Jag menar, nu har man ju kosing att spendera...

Men tyvärr börjar det oftast med att sätta sig framför
datorn (om man inte gör det på det gamla viset),
och betalar sina räkningar, skulder och de andra
utgifterna som inkommit under månaden.

Vips..... där försvann visst några tusen utan att man
blinkar särskilt mycket.

Sedan ska det ju (för våran del) storhandlas. Det är
säkrast att göra det i början av månaden, när man
har koll att det finns pengar på kontot. Det är ju ingen
garanti senare i månaden...

- Jaha, då har vi resten kvar och spendera på nöjen
och prylar och om det är något mer som man känner
för att göra. Som te x klippa sig...

Tyvärr är det alltid alldeles för lite kvar av kakan när
man väl börjat smaka. Och så är det varje gång!!!!!

Vi får väl se hur denna månaden kommer bli, med jul
och allt. Som tur är får vi nya pengar innan jul, så det
blir nog några julklappar som inhandlar da´n före da´n....

Nu ska jag iallafall njuta av de få kronor som jag har kvar, och det ska jag göra ordentligt!!!!!

Nu är jag hemma från vår lilla konferens i
Billingehus.

Det var jättetrevligt och nyttigt. God mat och
en sju helskottas utsikt från Hotellet ner över
den upplysta staden Skövde. Alla dessa lampor
och gatljus fick Skövda att uppenbara sig som
en storstad... Maffigt!

Nu ska jag klycha lite, för:
- Borta bra, men hemma bäst!

Klart man längtar hem. För mig blir det ju till min
man självklart, och vår härliga soffa som man kan
bara slappa i framför tvn. Min egen säng med mina
egna kuddar och täcken. Mina kläder som jag kan
 välja vad jag ska ha på mig utefter det jag ska göra.

Men för att kunna längta hem och uppskatta det man
tar förgivet i vardagslivet, måste man kanske åka iväg
någon gång, så hemlängtan kan sätta igång....

Idag är det inte planerat något speciellt...

... men imorgon laddar vi inför glöggfest hos Lisa och
Magnus. Det ska bli jättetrevligt.
 
Jag har lovat mig själv lite i smyg, att jag inte ska dricka
glögg förrän första snön runt jul har kommit, så denna
fest kommer väldigt lagom.
Glögg är alltid trevligt och gott, och en speciell känsla att
dricka, tycker jag. Eftersom det inte dricks året runt, inte av
mig iallafall, tröttnar man inte på glögg, utan njuter när tillfället
bjuds.

Så ikväll blir det "glögg-laddning" inför imorgon.........

Ojdå, vad länge sedan jag skrev ett inlägg här...

Imorgon ska jag på personalkonferens med mitt
jobb. Vi ska till Billingehus i Skövde. Det låter väl sådär...
... men jag tror faktiskt det kommer bli jätte trevligt.

Vi kommer ju få gratis frukost (som är så god på hotell),
lunch och middag. Bara det säger ju en hel del...
Vi kommer också gå på föreläsningar om olika ämnen
som har med jobbet att göra.
Där emellan är det kaffe och kak-pauser...
Sedan efter  "arbetstiden" är slut runt kl 17, får vi göra
vad vi vill på egna ben....(Kan bli vad som helst...)

Eftersom det är tvådagars konferens, sover vi över på
hotellet.

Nästa dag börjar med den efterlängtade frukosten, som
sedan fortsätter med grupparbeten från det vi sysslade med
dagen innan. Vi kommer åka hem vid lunchtid, men självaste
lunchen ska också hinnas med innan hemfärden börjar.

Så det känns jätte kul och trevligt, allra mest att komma iväg
från sin arbetsplats ett tag.

Så vi ses... Arrivederci... Au revoir... Auf wiedersehen... So long... Sayonara...!!!

Läste just min mans blogg, och kände mig en
smula avundsjuk.

Tänk att kunna känna en sådan glädje till sport,
att man går och längtar till uttagningsmatcher,
kvalmatcher och seriespel.

Jag kan väl också tycka det är spännande med
olika sportevanemang, men för mig får det allt
vara lite högre en en träningsmatch.
Ibland kan det till och med räcka med en spännande
final, utan att ha följt laget eller personen hela vägen
dit.

Sedan tycker jag att sportevanemang inte känns lika
spännande nu för tiden. Kanske för att det finns mängder
med tv-utbud för olika sporter. Till och med speciella kanaler
döpta till den speciella sportinriktningen den har.

Vad hände med speciella tillfällen som man satt bänkad
framför tvn, som OS, Wimbeldon, VM, EM Vasaloppet...(eller ja... ni fattar vad jag menar, eller....?)

Själv kommer jag ihåg när jag var liten och pappa väckte
mig mitt i natten för att vi skulle se på tennis och äta kex
med mjölk till. Och det var inte kexet  och mjölken som
lockade, utan tennisen....

Eller vinter och sommar OS som är jätte roligt att kolla på
eftersom det är så mycket olika sporter som visas, och det
finns ett utbud för de mesta som är sport intresserade.

Eller fotbolls VM och EM. Jätte kul! ( Men alla dessa träningsmatcher....)

Eftersom jag själv klassar mig som "hyfsad" insatt sport-tjej,
så måste jag erkänna att mitt sportintresse har svalnat lite
och håller mig till de spännande matcherna och finalerna.

Det duger gott för mig!!!

Fick just reda på en jätte glad nyhet...

Vi kommer få nya grannar i december... Ulle, Märda, Matilda och William!

Ulle ringde just och fick med iver i rösten fram att han som
har hand om kontraktskrivningen (inget korrekt ord, jag vet..)
ringde på hennes mobil och sa att alla papper var nu klara!

Äntligen...denna väntan har varit lång tycker jag... och tänk då
vad lång den har varit för Ulle och Märda som faktiskt är inblandade.
Men nu skulle de få tillgång till DERAS EGNA lägenhet i december,
så då får man ju ställa upp som flytthjälp... fast jag med min mage
ska visst inte bära och hålla på, så jag får väl delegera ut arbete till
de andra, och agera kak- och kaffekärring.

Det ska bli kul med lite nytt folk på Bangatan, och med lite småbarn
som livar upp gatan (och i maj kommer en liten till...).

Sedan vill jag passa på att i förskott säga Grattis på födelsedagen
till Ulle som fyller på söndag (jag säger inte hur mycket..).

- Grattis !!!

Idag firar Polisen att det funnits Kvinnliga poliser i 50 år!

Detta vet jag endast genom jobbets information till oss
anställda.

Det har inte uppmärksammats i media överhuvudtaget,
och inte gått ut någon notis eller information om jubileumet
till allmänheten. Tyvärr får jag nog skylla allt detta på vår
egen myndighet runtom i landet. Vet ej nu hur uppmärksammat
det är i våra storstäder, men här i Uddevalla har allmänheten
som sagt var ingen aning om detta (tyvärr).

De har i receptionen gjort en utställning med fotografier, artiklar,
bildspel och mycket mer. De bjuder även på lite lätt förtäring av
kaffe, pepparkakor, fukt och godis.

Detta är jättemysigt och trevligt initiativ...

... om det nu folket hade vetat om det...!

Ibland blir jag arg på mig själv för att jag
har så dålig karraktär. Det är en sida av
mig som jag inte gillar.

Lovar mig själv någonting, och sedan går
det inte lång tid innan jag bryter det löftet...
- Det var ju BARA mig själv som jag lovade.

Som te x att inte äta onyttiga saker på vecko-
dagarna. Men ändå händer det att latmasken
i en själv spökar, och det känns mycket lättare
att köpa hämtmat än att ställa sig framför
spisen och laga till den maten som vi redan
har hemma.

Sedan kanske det står kvar en liten chipsskål
som inte blev uppäten i helgen. Istället för att
ställa undan den i kylen till helgen, så slinker
chips efter chips in i munnen.... de kan ju bli dåliga... (och det är måndag)
- Skit också!

Den samma dåliga karraktären som vägrar
försvinna hos mig finns kvar när det gäller
pengar...
Ok, nu har det gått halva månaden, och jag
har faktiskt lite pengar över (för ovanlighetens skull).
- Hmm, så har jag ju faktiskt råd att köpa de
där stövlarna jag tänkte spara till att köpa nästa
månad...
Och sedan när stövlarna väl är inhandlade, så
har visst pengarna på kontot sjunkit. Och sedan
kommer en oförutsagd utgift som te x ett recept
på apoteket som måste hämtas ut, och det är ju
inte gratis naturligtvis.
Så helt plötsligt står man där med jätte lite pengar
kvar på kontot, och två veckor kvar till lön, med
stövlarna i gaderoben.
- Varför var jag tvungen att köpa dessa stövlar...?

Men hade det inte varit stövlarna som min karraktär
föll på, hade det varit något annat.

Jag försöker gång på gång, men på något sätt i
slutändan är det ändå min dåliga karraktär som
vinner. Har även sagt till Robert att vi ska hjälpas åt,
och säga till varandra när något onödigt är på gång.
Men jag måste erkänna att Robert har nog inte heller
så jätte bra karraktär (förlåt älskling..).

Så vi får väl se om jag kan ändra min karraktär till det bättre... något tips...????

Idag när jag kom till jobbet, frös jag och kände mig
allmänt "uggen" (Uddevallabor fattar vad jag menar...).
Kallt när jag gick upp ur sängen. Kallt när jag steg ur
den varma duschen, och fick aldrig riktigt upp värmen
när jag skulle klä på mig.

Det var nollgradigt utomhus när jag började knalla ner
för skolgatan till jobbet. Väl inne på jobbet, var det ovanligt
kyligt, så jag fick ta på mig en extra tröja...

Efter kaffet satt jag och huttrade och spände mig...

... men så helt plötsligt kände jag mig helt lugn och skön.
Precis som om någon hade tagit bort något tungt som jag
haft hängande¨på mina axlar.

Så tittade jag ut genom dörren på vår entré och såg det magiska
och sköna som fick mig att slappna av...

...snöflingor...!

Det kom några ynkliga vita snöflingor nersinglade från ovan. Sakta,
sakta föll de ner till marken. Synen av detta fick hela mig att rysa.

Nu får ni inte tro att det var första gången jag sätt snö, det var det inte
naturligtvis, men just första gången det snöar efter sommaren är något
speciellt.

Tyvärr har ju vintrarna här i Sverige där jag bor, inte samma charm som
den var när man var liten. Snön blir ofta fort till slask och smutsig, och
inte det minsta mysigt. Så därför får man ta vara på den snön som ligger,
för det känns som det kommer bli mer och mer sällsynt att den gör det.

Det får gärna snöa för min del på vintrarna. Det hör till tycker jag. Särskilt
om det blir en vit jul och nyår. Snön gör ju att allt blir ljusare, och det säger
dom ju att vi mår bra av.

Så vi får väl se hur många timmar denna omgång snö ligger... 

.... kanske ända tills imorgon. Vem vet....?

Fars dag har sitt ursprung i 1910-talets
USA. Initiativet kom från Mrs Sondra B Dodd
som ville hedra sin far för att han ensam
fostrat sju barn efter deras mor dött i barnsängen.

Det var väl ok då, och en väldigt fin gest,
men tider förändras.

Idag är det ju inte ovanligt att ensamstående
föräldrar (både mor eller far) fostrar sina
barn själva.

Tänk på de som inte har sin far kvar i livet, och
måste bli påmind om detta varje Fars dag.

Jag vet inte, men det är inte riktigt min
kopp av te att fira den andra söndagen i
november, för att det är en dag som har
blivit uppkallad och döpts till Fars dag...

Varför just då... han är ju min far resten
av alla dagar på året också...

De enda som tjänar på detta är ju alla affärer,
kampanjer, annonsörer, restauranger mm.

Jag är ju själv inte förälder... ännu...
men jag hoppas jag inte blir sådan som går ut
och köper en onödig liten pryl till Robert, som
egentligen är från vårt barn, som då är runt sex
månader...
Nej, då ser jag hellre framför mig att jag te x
lagar en god middag till min man för att "fira"
att han är en bra far (vilket jag är övertygad om
att han blir).
Så Robert.... Mors dag firas sista helgen i maj... bara så du vet...!

Min egen pappa "firas" genom ett telefonsamtal där
jag säger:
- Grattis på Fars dag...eller vad man nu säger.(Så säger jag varje år).
Eller så åker jag ut och tar en kaffe med fika som
JAG har köpt med mig. Jag tror inte att min pappa
skulle uppskatta om jag köpte honom en onödig liten
pryl, bara för att det är Fars dag.
Det har han till och med sagt... och då får det bli så.

Jag firar inte min pappa speciellt en gång om året en
speciell dag...
... han är ju min far alla dagar på året!!!!

Jag växte upp i en "Svensson-Svensson" bubbla när
jag var liten. Bubblan var i Ljungskile på en gata
som heter Olvonvägen. Den består av 5 st villor på
vardera sida av gatan, tätt ihop med varandra. Bara
en häck eller ett staket avskiljer vilken tomt som
tillhör huset det står på.

Det fanns barn i alla dess åldrar i varje hus på
gatan, så lekkamrater var det gott om. Jag kommer
ihåg att det var mycket kaffe-rep bland mammorna,
medans deras män var och jobbade, och barnen var
ute och lekte.

Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så mysigt att
vi grannar hade så trevligt tillsammans, t ex om vi
inte hade tillräckligt med socker till kakorna som vi
höll på att baka, var det BARA att knacka på hos en
granne, så fick man med sig en liten kaffekopp med
socker, så kakorna kunde bli klara. Nästa gång var det
grannen som ringde på vår dörr och ville låna mjöl, så
i längden jämnade det alltid ut sig.

Så (idylliskt i mina barnögon) vill jag ha det när jag blir stor...

... och det har jag nästan också...

Nu bor jag i och för sig i lägenhet, men omringad av
grannar jag tycker om. Vi umgås och tittar ofta in
hos varandra, även om det nu kanske handlar mer om
kvällstid än dagtid.
Vi grillar ihop på sommrarna i vår gemensamma trädgård,
och framför allt...
... fattas det mjöl eller socker till kakan man håller
på att baka (hmm...), så är det bara att knacka på
hos någon granne, så löser det sig.

Själv var jag faktiskt tvungen att knacka på hos en av
mina grannar, för jag saknade kontanter till att betala
killen som sålde jultidningar... Men det löste sig tack
vare vår granne. Tack Anki!

Tacka vet´ja Goda Grannar....

Igår var jag hemma från jobbet, för jag kände mig inte bra.
Jag hade sådan fruktansvärd huvudvärk, som vägrade ge med
sig, även om man proppade i sig alvedon.

För mig kändes det konstigt att ringa och sjukskriva mig,
för jag klassar "sjuk" när man har feber och knappt kan gå.
Men denna huvudvärk och en kropp som inte orkade göra mer
än det den var tvungen till, gjorde att jag fick en ny syn
på "sjuk".

Så min dag igår tillbringade jag i soffan med täcke och
kudde. Ett stort glas vatten framför mig. Mesta dels sov jag,
men när jag inte längre kunde sova, satte jag på en film. Det
blev en film som vi hade hemma, som jag har sätt åtskilliga
gånger. Triologin om Kenta och Stoffe, "Dom kallar oss mods",
"Ett oanständigt liv" och "Det sociala arvet".
Har ni inte sett den, gör det... Kan ses när som helst!

*

Men idag är jag tillbaka på jobbet. Lite piggare och kryare
än igår. Tillräckligt för att jobba iallafall.

Idag, imorgon och på fredag har jag bestämt att luncha ihop
med mina kära vänner. Det känns alltid mysigt. Ibland på
veckodagarna glömmer jag att umgås med vänner och bekanta,
utan jobbar, kommer hem, lagar mat för att sedan softa...

Därför är det perfekt att träffas på lunchen, för att hinna
med att tjöta lite, samtidigt som man får i sig något att äta.

Så idag är det Maggies tur, imorgon Maddes och på fredag Ulles...

Nu har det värsta tjutet i öronen gått över...

Har upplevt ännu en kassettfestival i musikens tecken.
Schemat var fullproppat med musik hela helgen, så jag
hade fullt upp.

När jag gick och lade mig både påm fredagen och lördagen
tjöt det i öronen, så det kändes som hela huvudet skulle
gå i tusen bitar...
Får helt och hållet skylla mig själv . Det finns ju
faktiskt öronproppar att tillgå.

Många saker har varit bra i helgen för min del...

* Jag har varit omringad av massor av vänner.
(Det är alltid roligt att vara på ett ställe, där
där alla ens vänner är på samma plats.)

* Ätit god mat.
(Jag åt en Club Sandwich m kyckling)

* Druckit i mängder...
(Ramlösa - tack Magnus, Isvatten, Cola, Kaffe och
till sist firade jag av med en lättöl.)

* Lyssnat på en massa olika musik.
(Jag lyssnade verkligen på ALLA banden, genom att
gå emellan våningarna som en elefant...)

* Umgås med min man.
(Även om han jobbade, så sprang han ner till Mortens
när han slutade. Om det var för att träffa mig,eller
se banden vet jag inte. Men jag hoppas på det första.)

* Spenderat ovanligt lite pengar...
(På en hel helg har det sammanlagt gått ca 200 kr. Det
har jag spenderat på mat, dryck och garderob. Ibland
är det bra att vara gravid.)

Ja, sammanfattningsvis har helgen bjudit på en hel del bra
saker, men nästa gång skall jag nog använda öronproppar, så
jag slipper ha en trevlig och rolig helg, som avslutas med
tjut i öronen...!

Varför ska det vara så krångligt...

För drygt två år sedan köpte jag en
ny mobiltelefon.

En Samsung SGH-Z300. En liten "flashig"
sak (på den tiden...), som man kunde ta
kort med, lyssna på Mp3 med, stort minne
med massa olika finesser på.

Jag hade inte så mycket pengar just vid
tillfället, så jag såg ett erbjudande från
Telia, som visade att man kunde köpa mobilen
för 1:- om man band upp sitt abonnemang till
Telia i 24 månader.
-Ja, ja... jag tänkte inte byta telefon inom
det senaste året, och priserna för att ringa
var väl helt ok, tänkte jag, och slog till
på erbjudandet. (1:a misstaget...)
Då får man ju ett kontrakt att skriva under,
som är skrivet med jättesmå bokstäver, och
hur långt som helst. Ingen som jag känner har
läst igenom det på plats, eftersom det skulle
ta oerhört lång tid. (2:a misstaget)

Jag gick iallafall glad och nöjd (förutom att
jag fick lägga till 300:- för en uppläggnings-
avgift) från butiken, med min nya mobil.

Nu i augusti hade det gått 24 månaderna, och
min bindningstid på telefonen gick ut. Då
bestämde jag mig för att byta operatör. Till
min fasa märkte jag att det nya sim-kortet
från det nya operatören inte gick att starta
i min mobil. Mobilen var operatörslåst till Telia!!!
-Attans, tänkte jag, vad krångligt!
Hade jag läst det långa kontraktet med den
lilla lilla texten, hade det framkommit där
att telefonen kommer vara operatörslåst, och
kan bara låsas upp av Telia, som i sin tur
tar en avgift på 300:- för denna "tjänsten".
(3:e misstaget)

Jag gick då till den nyöppnade Telia butiken
på Torp för att få hjälp med att låsa upp den.

Men tjii fick jag... Det kunde inte de i butiken
göra, utan de kommer skicka mig en "påse" som JAG
ska lägga min mobil i och skicka iväg till Samsung,
för att sedan vänta 3 veckor på att få tillbaka den.
Så JAG ska skicka iväg den, JAG ska ha koll på att
den kommer fram, JAG ska vänta på att den blir lagad...
JAG, JAG, JAG...

Så nu är jag förbannad....

Vaför ska jag vara tvungen att fixa iordning min
telefon, som jag har köpt och betalat av...

Det är ju äntå Telia som låst den från början, då är det väl dom fixa detta!

Så mina ord blir... JÄKLA TELIA!

Imorgon smäller det...

Dax för den årliga musikfestivalen,
som Mortens Krog uttrycker det. Det
är nu tredje året i rad som vår käre
Lars Wallin anordnar Uddevallakassettfestivalen...
(längsta festivalnamnet som finns eller...)

På fredag kl 16.oo kör det igång med DJ, Musikband,
Poeter, Artister i olika former mm. Sista bandet går
på kl 01.00 och håller på tills det stänger.

På lördag startar underhållningen redan kl 13.00.
Sedan håller festivalen på hela dagen på hela Mortens
hela tiden...

Jag hoppar över och skriva om vilka artister, band,
DJ:s eller poeter som kommer, utan jag tycker ni själva
ska gå in på:

www.uddevallakassetten.se
www.mortenskrog.se

så kan ni se och lyssna i lugn och ro och ladda lite...

Jag vill bara ge en stor eloge till er inblandade som
gör denna festivalen möjlig.

Ni kan räkna med mig till 100%...!!!