Fru Sara Gidlöf - mamma till Leon !!!

Tyvärr har vi fått datorhaveri och det kommer ta tre
veckor innan vi får tillbaka vår dator.

Kanske kan jag få låna dator av någon ibland för
att slänga in något snabbt inlägg, annar syns vi
om tre veckor...

Ha det gött så länge!

Idag var jag och Leon med i vår lokala tidning Bohusläningen.

Det var en liten bild på Leon på framsidan
och ett stort heltäckande repotage inne i
tidningen på två sidor...

Tyvärr går det inte att läsa artikeln på näten,
förrutom om man inte är prenumerant på
Bohusläningens e-tidning.

Men jag ska försöka se om jag kan "fixa" in
repotaget här på bloggen ändå...

Jag och Leon återkommer med det!

Nu har Leon passerat sin 3-månaders dag.
När man är nybliven förälder och inte har en susning om
vad som är rätt och fel, läser man en hel del böcker.
Man försöker ta allt med en nypa salt för man vet att det inte
gäller "alla" barn. Men ändå går man och tänker hela tiden:

- Ska det vara så här?
- Undra om detta är normalt?
- Är dom i en speciell fas just nu?

Ja, böcker och information från BVC, alla har de olika svar men
är oftast överens med att "allt ser normalt ut"...
Oftast i böckerna står det att när barnet är runt tre månader, blir
allt lättare....

- Vad menar dom?

Jag står fortfarande som ett frågetecken (?) inför alla val som Leon
gör. Ena dagen tror man att man har skapat en form av rutin på
saker och ting, som redan nästa dag känns som man inte har
någon koll på något...

Jag tror aldrig någonting blir riktigt enkelt.... alla faser och stunder
har ju sin charm och förundran om "vad betyder det där nu då?"

Men det som böckerna menar med att det blir lättare med tiden,
kanske är att man faktiskt vågar mer och ifrågasätter inte varje liten
rörelse barnet gör. Man vågar helt enkelt tänja lite på gränserna och
inte gå till bokhyllan och leta upp någon innehållsförtecking som stämmer
överens med det man undrar över.

Jag nu börjar man öppna ögon helt och hållet, för att se vad din lilla
bebis verkligen gör. Innan har man mest försökt klara av att få ihop
alla bitar i pusslet. Själv såg jag första gången när Leon satt i sin
babysitter och helt plötsligt upptäckte sina händer...
... häftigt!
Han blev helt blixtstilla och hans stora ögon fixerade på
sin lilla hand som han förde fram och tillbaka framför sig. Han satt
så i några sekunder, sedan återgick han till sitt vanliga gungande
i stolen.
Härmondagen satt jag som vanligt och fånade mig framför honom
genom att härma varje sak han sa. Eller ja, sa och sa... jollrade mest.
Helt plötsigt började han skratta helt hysteriskt och kunde inte sluta,
Han var så jätte söt, så jag skrattade högt jag med.

Ja, nu är han tre månader, och det händer massor av saker.
Undra vad som händer nästa månad?

Idag har jag och Leon varit med och gjort ett repotage för Bohusläningen.

Håll utkik!!!!

Idag var det Leons tur!

Jag tänkte vi skulle hinna till BVC och väga och mäta Leon.
De har öppen mottagning mellan 9.30 - 11.
För er som har eller har haft småbarn, vet att man inte kan planera
tider som man kunde innan. Man vet aldrig när man kommer iväg eller om...
Jag och Leon började fixa iordning oss halv elva. Tio minuter i elva satte
jag Leon i bilen och körde som en toka ner till söder. Vi kom in
en minut i elva. Gissa vems blöja som smattrade till...jo Mr Gidlöf junior (Leons alltså).
Så när vi bytat den och gjort allt klart, var självklart klockan över elva. Typiskt!
Som tur var kunde vi få hoppa in emellan två bokade tider och göra vårat ärende.
Det resulterade i att Leon nu vägdes upp till 5880 och var nu 62 cm. Stora killen!

Efter besöket hos BVC hade jag bestämt date med en tjej i våran föräldrargrupp.
Hon har en dotter som är en månad äldre än Leon. Linn är nämligen född 10 april.
Det började med ett besök på museet. Där har det nämligen skötrum. Perfekt!
Efter vi bytat och matat våra små liv, bar det iväg bort till stan för några ärenden
Mikaela skulle göra. Då börjar Leon visa vilket humör han var på...
Han skrek och gnällde ivagnen som bara den. Gick inte att göra något, mer än
att ta upp honom. Men att bära en nästan 6 kg klump, är inte helt lätt. Inte i längden
iallafall. Men det var bara att bära och bära och bära... Puh!

Tillslut somnade han av ren utmattning så man kunde lägga ner honom i vagnen igen.
Samtidigt somnade Linn i sin vagn, så då kände vi att vi kanske skulle passa på
att fika. Det blev Restaurang Köket eller Kitchen (vet ej vad det heter nu...). Det är
ett bra café, för det finns skötbord där!
Där inne beställde jag en smarrigt god tårtbit, gjord på after eight med vaniljvisp till.
Även en cappocino med ett annat namn, som jag inte kommer ihåg, men den var
gjord på choklad istället för kaffe.
Gissa vem som vaknade precis lagom till kaffet (chokladen)... Leon! Och det med besked!
Så det blev en fika som begavs med Leon på armen, en bit tårta emellan åt och dricka
en slurk när det blev tid över...

Leon är tydligen inne i en skrikfas som är normal enligt de som kan. När bebisar blir
runt 2 månader, ska alla deras intryck sorteras i skallen, och det kan lätt bli förmycket
för dem och då blir det jobbigt och obekvämt, så då är det gnäll och skrik som är på tavlan.
Helt normalt som sagt va, men väldigt jobbigt att lyssna på och man känner sig så
hjälplös när de skriker. Leon har ju en del knäppa intryck att sortera... som när hans
mamma står framför honom och skuttar och dansar och sjunger:
- "I ett hus vid skogens slut...
Var sorterar man den bilden i skallen? Längst bak troligtvis...

När vi sedan var klar med vår lilla fika-time skulle Mikaela in på Guldfynd en snabb sväng.
Där skrek Leon mer och mer, så jag visste inte vad jag skulle göra. Men tillslut blev han
väl så trött av att skrika, så han somnade med besked i vagnen.

Så jag tänkte att jag passar på att ta en promenad med honom medans han sov,
så kanske han kunde sova en stund. Så jag slog följe med Mikaela till Äsperöd,
och var nästan framme, då vaknade Leon igen. Så var det dags igen...

... tillslut fick jag ringa "pappa-akuten", så han kunde hjälpa mig få hem lille skrutt.

Vilken dag... pust, suck och stön!

Men nu sover Leon äntligen och sorterar sina intryck från dagens bravader...

Idag är det måndag, regn och "ugget"...
Känns som en typisk svensk höstdag.

Vår måndag började sådär...
Kl 03.40 ville Leon ha mat. Då hade han sovit sju timmar
innan (lite lyxigt). Men om vi skulle utnyttjat den tiden för att
sova vi med, skulle vi isåfall gått och lagt oss 21.30, och det
kändes tidigt. Istället gick vi och lade oss kl 00.30 istället, vilket
nu i efterhand känns lite sent.
När sedan Leon ätit klart, var han inte alls sugen på att sova
vidare. Jag förstår honom! Han har ju fått sina timmars sömn.
Men en annan som bara sovit tre timmar, var inte alls på
samma lekhumör... Men det var bara att ta tjuren vid hornen och
försöka underhålla vår lille skrutt.
Tillslut, vid 06 tiden somnade vi båda i soffan. Leon av trötthet, jag av utmattning...

Sedan vid lunchtid blev allt mycket trevligare. Då begav vi oss ut till
Misteröd och besökte familjen Rodin-Bejbom. Där fick Leon en jättesöt present.



Vi vräkte i oss Vienettaglass och chokladrulltårta i mängder. Drack kaffe och
tjötade om allt mellan himmel och jord. Jätte trevligt!

Sedan bar det hemöver. Robert skulle vila och Leon skulle ha mellanmål, vilket
passade utmärkt. Först grejade pappa-Robert med datorn och Lille Skrutten med
sina fiskar (en mobil från IKEA). Det är Leons favoritsysselsättning...



Efter de var klara så somnade dom med en gång. En i sängen och en i vagnen.
Gissa vem som ligger var...?!?

Så nu har jag lite tid för mig själv att slå ihjäl....

... tror bestämt att jag ska unna mig att måla naglarna
så här en regnig måndag eftermiddag...!