Tillbaka till verkligheten...

Borta bra, men hemma bäst...
Nja, ibland tycker jag inte att det stämmer till
fullo.
Borta är som i en dröm, men hemma är tillbaka till verkligheten...
Det passar bättre in från förra helgen.

Imorgon är det redan torsdag, och på fredagen är
det en vecka sedan vi var på spa och njöt av god mat,
lyxiga behandlingar och skön relax. Man levde lite som i
en bubbla. Allt fanns inom räckhåll och i samma hus
man befann sig i.
Man vaknade och hade en hotellfrukost att se fram emot att
börja dagen med. Sedan var det behandlingar eller relax med
bubbelpool som gällde. Sedan var det dax för lunch. Efter det
kunde man fortsätta sitt lugna och sköna avslappnings schema.
Sedan när man kände sig färdig med behandlingar, relax och
bubbelpool, gjorde man sig iordning för att äta 3-rätters middag.
Den gick inte av för hackor... Gourmet mat...!
Efter detta var man helt utmattad, och orkade som mest med
ett parti med biljard innan det var dags att krypa ner i sängen
och kolla på tv eller läsa tills man somnade.
Detta livet är en dröm...

Nu har man precis gjort en lång arbetsdag med passkunder och
personer med andra ärenden. Efter det kommer man  hem och
fixar iordningen en enkel middag, som helst ska gå så snabbt som
möjligt. Det blev pasta med wokade grönsaker och pesto... lätt som
en plätt... Sedan kollar man sina mail samtidigt man i bakgrunden
har på en tv-serie.
-Ja, just det... måste ner och ta den sista tvätten också, innan det blir för sent...
Detta livet är verkligheten...

Det är lätt att säga att man helst skulle leva i sin dröm för alltid, men om inte den grå vardagen
hade funnits, finns det inte heller någon dröm...

... så tillbaka till verkligheten är väl inte så dumt ändå!




Bara ett litet minne från dröm-bubblan

image3

Att stor-handla = vuxen-poäng...

Jag och Robert har börjat "stor-handla" varje månad
när vi fått lön.
Det kallar jag vuxen-poäng...!

Eftersom vi båda har pengar då och oftast slut på maten
i kylen, passar det bra att stor-handla i månadsskiftet.

Vi skriver en lista på de varor vi vet är slut och som vi
använder mycket av. Mest mat, men också rengörings-
prylar, toalettartiklar och andra saker.

Maten vet vi på ett ungefär vad det är som behövs. Vi
kan väl säga som så, att vi inte lagar till så många olika
mat-rätter, det blir ofta samma variation som förra
månaden...

Vi har handlat på Willys alla gånger, så vi vet exakt var
varorona finns. Är det inte något som krånglar eller går
fel, tar det runt en timme och fara runt där.

Detta är ju inget udda med att stor-handla, men för mig
och Robert är det lite udda... vi är ju de spontana, som
handlar lite och oplanerat.

Men men, några vuxen-poäng kan man ju alltid samla på sig...

... vi är ju ändå över 30...!

Utmaningen är tagen...

Jag har blivit utmanad av Kim Kärnfalk, att berätta sju sanningar om mig själv.

Jag ska säga er att det var inte det enklaste... Konstigt, man känner ju sig själv,
så det kan väl inte vara så svårt... eller så funderar man inte så mycket på sig
själv, utan mer på andra...

Ok, då kör vi... sju sanningar om mig själv:

1.  Sanningen är den att...Jag har väldigt svårt
      att spara pengar. Varje månad, innan lönen
      kommer har jag aldrig mer än 300 kr att röra 
      mig med. Och det är sällsynt bara det...

2.  Sanningen är den att ...Jag är väldigt bestämd
      på hur saker ska göras och inte göras. Görs det
      på mitt sätt (som är det bästa), så är jag nöjd, annars
      försöker jag övertala vederbörande att ändra sitt
      sätt till det som är rätt...dvs mitt sätt.

3.  Sanning är den att...Mitt första hem var ett barnhem i 
     Calcutta i Indien, som självaste Moder Theresa var 
     grundare till. Där bodde jag tills jag var tio månader och
     hamnade sedan hos min familj i Ljungskile.

4.  Sanningen är den att...När jag var liten var jag på
      hundutställning med min strävhåriga dvärgtax Mimmi. Där
      vann jag och Mimmi "best in show". Alltså vi vann hela skiten...
      Hamnade i tidningen i Bohusläningen... Stort..!

5.  Sanningen är den att...När jag gick på högstadiet hade jag en
      sk revolt-period klädmässigt. Jag hade då på mig en alldeles
      förstor, utsliten collegetröja, nerhasad över ena axeln. Gärna svart,
      med något neonfärgat tryck. Sedan en kort-kort kjol, som knappt täckte
      rumpan. Till kjolen hade jag svarta nätstrumpor och ett par pumps till.
      Frisyren innehöll en halv sprayflaska och sminket gick i så många färger
      som möjligt. Toppen av allt var min säregna jeans-jacka med fastsytt
      ryggmärke på. Alla de andra hade Kiss, Iron Maiden eller Wasp på sitt. 
      Inte jag inte... mitt var ett tryck med Madonna... skit coolt..(tyckte jag)..!

Måste bara lägga till att detta var 1987-88, även om modet nu ser likadant ut som då...

6.  Sanningen är den att...När jag sitter och arbetar med pass, så är jag inte 
     alltid riktigt ärlig. När vissa har tagit sitt passfoto, och frågar mig om det blev
     bra, kan jag säga JA, men mena NEJ... det såg ju hemskt ut...! Förlåt!

7.  Sanningen är den att...Ibland när jag kollar på romantiska komedier, kan
      jag bli så rörd när de får varandra på slutet att det känns i hela magen. Filmen
      behöver inte ens vara bra..., och det blir ju inte bättre nu när man är gravid...!

Så, nu var utmaningen klar! Inte helt lätt... Puh...!

" I min fantasi..."

Idag när jag gick ner för Skolgatan ( som jag
gör minst 4 ggr per dag) påväg till jobbet,
stod det en liten pojke och en man (kanske
hans pappa) på trottoaren.
De var omringade av resväskor, och mannen
frågade pojken:
- Du har väl inte tappat bort passet?
Pojken kände i sin inneficka och tog stolt upp
passet och viftade framför mannen.
- Här är det...! Pojkens ögon glänste av iver.

Gud, vad härligt att åka utomlands, tänkte jag.

Sedan föll det mig att jag har ju ingen aning om
deras situation. Här tar jag förgivet att de ska åka
på en solsemester i en vecka på Kanarieöarna,
och sola, bada och äta gått. Det är säkert första
gången pojken ska resa utomlands, och första
gången han ska flyga...

Vad vet jag egentligen om det....

Konstigt vad man har lätt för att fantisera ihop en
historia om personer man se, men har aldrig träffat.

Själv ska jag idag packa MIN resväska inför vår
resa i morgon. Det ska bli skönt med en lite spa-
weekend, och allt vad detta nu bjuder på...

Tänk om det går förbi någon i morgon och ser när
 jag och Robert står och packar in våra väskor i bilen.
Undra då om den personen fantiserar om vad vi ska
åka eller göra...?



Eller så är det bara jag som går omkring och fantiserar...
... och det är ganska roligt...!

Tack Ulrika...!

Idag var jag och Robert på koll
hos mvc, för att kolla så allt står
rätt till med oss och vår lilla "krabat".

Det togs prover och gavs en massa
information. Jag hade ju helst
velat kolla hjärt-ljudet på den lilla,
men sköterskan sa att det var för
tidigt ännu, och att det kunde vara
svårt att hitta hjärtat. Då skulle man
bara bli mer orolig... och det kan
jag ju hålla med om. Man är orolig
som det är...!

Så vi får vänta minst fyra veckor till,
för sedan är det dags för det "stora"
ultraljudet på lassarettet... Fyra veckor...
en evighet känns det som...!

Men vi kan ju klyscha till det igen, och
säga: 

Ja, ja... tiden går ju så fort, och snart
är det ju jul....!


Idag har jag tur, för jag har blivit bortbjuden
på min lunch till Ulrika. Där blir man
bortskämd, för när man kommer står
maten på bordet, och det är bara att slå sig
ner för att äta...
Hmm... det vattnas redan i munnen på mig.
-Undra vad för gott det blir idag...?

Lyxigare än så kan man inte tillbringa sin lunch på.... Tack Ulrika!

Dagens i-landsproblem...

Jag vet att världen har många problem,
speciellt i u-landsproblem...
...men här kommer lite i-landsproblem:

*  Varför kommer pizzan fram snabbare
    till kunden, än ambulansen till patienten?

*  Varför finns det parkeringsplats för rörelse-
    hindrade framför skidskobanan?

*  Varför beställer folk en dubble ostburgare
    med stor pommes frites och Cola light?

*  Varför köper vi Hotdog i tio-pack och korv-
    bröd i åtta-pack?

*  Varför målar kvinnor sina ögon med öppen mun?

*  Varför är inte ordet förkortning kortare?

*  Varför trycker vi på start när vi vill stänga av datorn?

*  Varför finns det inte kattmat som smakar mus?

*  Varför står det på hundmatsburken " ny bättre
    smak",... vem har testat detta?

*  Varför tillverkar man inte flygplan i samma
    material som den "svarta lådan", eftersom den
    alltid klarar sig oskadd?

*  Varför trycker man hårdare på fjärrkontrollens
    knappar när batterierna nästan är slut?

*  Varför tvättar vi handdukarna,... händerna är
    väl rena när de torkas?

*  Hur har man fått skylten "gå inte på gräsmattan"
    ut till mitten av gräsmattan?

*  När ett ord är fel i ordboken,... när vet man det?

*  Har arbetarna på Lipton kafferast?

*  När man köper en ny bumerang... hur blir man
    av med den gamla?

*  Varför har byggnader som ska ha öppet dygnet
    överhuvudtaget låst?



Jaja... många frågor finns det... vissa mer viktiga än ändra kanske...!

En helg full av godsaker...

I helgen var jag och lyssnade på Jane
Kitto på Mortens. För mig var det första
gången jag hörde henne live. Tyvärr har
jag missat de andra gångerna.

Det var riktigt jäkla skitbra!

Jag ångrar lite att jag inte gick till Mortens
på torsdagen, men man kan inte dra tillbaka
tiden, så jag får nöja míg med spelningen
på lördagen.

Hon började med några låtar som hon körde
solo, och det gick inte av för hackor... Jösses,
vilken röst...!

Jag var ju nykter, så jag stod lite längs väggen
och lyssnade och njöt, men när hon körde låten
Piece of My Heart med Janis Joplin, kunde jag
inte låta bli att springa längst fram. Jag, min lilla
mage och min ramlösa hoppade och dansade
som bara den... Helt fantastiskt...

Jag pratade med min vän Ulrika, och hon hörde
Jane Kitto för första gången för ca 15 år sedan.
När hon då spelade upp henne för sina vänner,
var det ingen som tyckte det var något speciellt.
Men nu senare har de allt ändrat sig, och tycker
hon är skitbra. Jaa, man kan ju ändra sig...

Själv önskar jag att jag också lyssnade på henne
för 15 år sedan... Men bättre sent än aldrig...!



På söndagen hade jag och Robert inbokat hela
söndagen för kalas.

Först var vi hos Roberts bror Andreas, som fyllde
år helgen innan, men firade sitt kalas igår.

Sedan bar det iväg till min bror, som både fyllde år,
 och hade kalas igår.

Det bjöds på smörgåstårta, tårta och kakor, som vi
sköljde ner med dricka och kaffe. Efter allt detta
rullade vi hem som två michelin-gubbar.

Men gott var det... Grattis på er!!!



Vi även säga Grattis till Ljungskile SK (LSK).
Allsvenskan... here they come...again...!!!



Roligt att ha något att se fram emot...

Nu har jag varit igång för fullt.

Ringt och bokat upp mig på två stora
evenemang.

Första är en spa-weekend ihop med
Robert. Det ska bli som en bal på slottet...
alldeles, alldeles underbart !!!!

Vi har bokat in oss på Hälsans Hus & Spa
i Ängelholm. Där har vi bokat ett spapaket,
som kallas Spapaket 2.

Där ingår det:

* Övernattning på deras hotell två nätter
* 2 st frukost
* 2 st lunch
* 2 st tre-rätters middag
* 2 st sparbehandlingar

Fritt att utnyttja deras relax avdelning,
samt fritt att deltaga i olika träningspass.

Ska bli jätte härligt !!!!!!




Det andra evenemanget som jag ringde
och bokade var:

Soundtrack of our lives på Slussen.

Det sker den 7:e december.

Då är det jag, Robert, Lisa och Magnus, som
ska slå klackarna i taket. 
Vi ska också äta gott (för det är man tvungen 
till). I biljettpriset ingår nämligen tre-rätter middag. 

Slussen, here we come!!!


Jag tycker det är trevligt och ringa och boka
upp mig på saker, för då känns det som det
garanterat händer något i min vardag.

Det behöver inte vara så stora saker, utan te x
som nu på lördag ska jag, Robert, Malin, Simon,
 Anki och Peter (om han kan), gå till Agassis för
att käka ihop...

Så  lite planerade saker i livet, gör att det känns som man lever!!!


Kolla in.....

Idag vill jag dela med mig av
ett härligt klipp jag hittat på
Tou Tube.

Klippet är från en spelning av
självaste Bruce Springsteen vid
ett av hans besök i Danmark.

Ok, tänker ni... ännu ett klipp från
en av hans spelningar... so what!

Men kära folk och puplik, denna
spelning är lite utöver det vanliga.

Denna spelning kan man inte säga
att den är förbokad, utan helt spontan.

Bruce befinner sig på Ströget i Köpenhamn
och flanerar som alla de andra runt omkring
han på gatan. Då möter han en musikant
på gatan som frågar eller ber honom spela
en låt på hans gitarr...

Vår kära stjärna Bruce Springsteen tar emot
gitarren, bara så där, och ställer sig helt
spontant och spelar The River live på gatan.

Det kallar jag en ödmjuk kändis, som lever
för sin musik och inte kändisskapet.

Trevligt med olika musikanter (kända eller
okända) på våra gator och torg!!!

Spelningen är från Ströget i Köpenhamn 23 juli 1988!

Som ett brev på posten...

Jag är en person som gillar att få brev.

När jag var liten hade jag säkert tjugo
brevvänner samtidigt runt om i sverige.

Det kunde vara en kompis jag träffat på
vår segelsemester på sommaren, eller
en vän som jag åkte skidor med i fjällen
som jag träffat i backen.
Eller en pennvän som man fixat genom
Kalle Anka.
Jag har även brevväxlat med min granne
tvärsöver gatan där jag växte upp.

Mamma förlorade väl en peng på detta,
eftersom hon fick stå för portot till alla brev.

Breven var skrivet med glädje och omsorg,
och gärna lite utsmyckade med klistermärken
eller skrivet med glitter-penna te x.

Breven jag skrev var oftast långa. De innehöll
allt - och inget...
Mycket var format i frågor, så mottagaren
kunde skriva ett brev tillbaka för att iallafall
svara på mina frågor.

Känslan av att varje dag gå till brevlådan för
att se ifall det ligger ett brev där, var höjdpunkten
för dagen.

Brevskrivandet var som mest intensivt när jag
var liten, och gjorde väl en paus i tonåren.

Men när jag var 23 år åkte jag till Frankrike i
tre månader, och för att hålla mig "update" med
vad som hände hemma i Uddevalla, sattes brev-
skrivandet igång igen. Det var många av mina
vänner och även min familj skrev till mig.

Då kom samma känsla av att gå och kolla
brevlådan varje dag tillbaka. Och varje gång
det låg ett brev där, fick man samma skön
känsla i kroppen.

Efter det har jag inte skrivit brev på jätte länge,
förrän en vän sa till mig att han saknade att få
ett brev, ett helt vanligt brev, i brevlådan. Nu för
tiden håller man kontakten via datorn eller
mobilen.

Därför bestämde jag mig för att skriva ett brev
till honom. Kanske inte var det roligaste brev
jag skrivit i mina dar, men känslan av att skriva
ett brev igen gjorde mig glad.

Inte för att vi har börjat brevväxa eller så, men jag
tror han uppskattade det, för han skickade mig
ett vykort (som jag klassar som ett mindre brev).

Jag får väl försöka skriva ett brev till någon minst
en gång per år, så jag får känna den här sköna
känslan man får av att skicka ett brev till någon.

Idag när jag hörde brevbäraren utanför mig, kommer
alltid det där lilla pirrandet i magen. Nog för att jag
får brev alltid...

... men det är INTE räkningar jag vill ha!!!


Avsnitt 4: Brott och straff....

Igår såg jag, mellan mina serier, på
ett program som heter Boston tea party.

Det är ett program som hålls av "stollarna"
Filip och Fredrik.

Programmet tar upp olika ämnen för kvällen.
Igår var ämnet Brott och straff.

Filip och Fredrik bjuder även in personer
med specialkompetens på det ämnet som
diskuteras i programmet.

Igår var Leif G W Persson, proffessor i
kriminologi, inbjuden.

I programmet finns det även en panel som
kallar sig Superfemman. Där finns en läkare,
en psykolog, en fysiker, en beteendevetare
och en historiker. De svarar på frågor som
Filip och Fredrik ställer, samt berättar fakta.

Det jag vill få fram var att igår, när jag istället
för att titta på en serie, slog på Boston tea
party, så ångrar jag mig inte det minsta.

Jag skrattade mig igenom hela programmet.

Jag som tycker att Filip och Fredrik är roliga,
men kan ibland gå över gränsen, höll sig
lagom roliga och flamsiga.

Sedan blev jag glatt överraskad av Leif G W
Persson. Jag har alltid funnit honom duktig
på sitt jobb, men en aning seg och mossíg.
Han var jätte rolig. Gubben hade ju humor!!!

För er som missade detta ...se det....!

Gå in på www.kanal5.se och se om det går i repris,
eller se avsnittet på webben.
Boston tea party. Avsnitt 4




Det känns skönt att skratta emellanåt... Ett gott skratt förlänger livet !

Har man väl börjat, är det svårt att sluta...

Jag kan inte hjälpa det, men jag kan inte
slita mig från att kolla på tv-serier...

Vad är man då... "tv-serieoman"...

Det spelar ingen roll om de är svenska
eller utlänska, korta eller långa, bra eller
dåliga...Serier som serier...

Några serier visas varje dag, samma tid,
lagom till man kommer hem efter jobbet.
Vissa av serierna har man sätt förrut, så 
dem kan man bara ha på i bakgrunden.

Exempel på serier som visas varje dag:

16.40 That ´70s show
17.35 Las Vegas
19.00 Joey

19.30 Vänner


Uppehåll för de serierer som går en gång i veckan.


forts. på de serier som går varje dag:

22.30 Scrubs el My name is Earl
23.00 Scrubs
23.35 Fraiser el Seinfeld
00.00 Spin City
 
De serier som bara visas en gång i veckan
sitter man bänkad och bekvämt framför tv:n
och följer noggrant.

Exempel på serier som visas en gång i veckan:

Måndagar:
20.30 Gynekologen i Askim
21.00 CSI NY
22.00 Prison break (premiär 22/10)

Tisdagar:
20.00 Ugly Betty (premiär 22/10)
21.00 Desperate Houswives

Onsdagar:
21.00 Grey´s Anotomy

Torsdagar:
21.00 Labyrint el CSI Miami

Sedan finns det ju alltid serier som har
säsongsuppehåll, eller börjar sända sina
avsnitt från allra första avsnittet igen...

Nu är det ju faktiskt så att skulle det dyka
upp något mer viktigt (eller roligare), så kan
man ju slita sig...

.... avsnitten går ju oftas i repris...!


Veckorna går så fort....

Ibland är det bara så att man får klyschorna
att hagla....eller hur...

-Det är så sant som det är sagt...

Nu till helgen ska Robert jobba från 09-20 varje dag,
men det ordnar sig alltid.
Inte för jag vet direkt vad jag ska göra. Städa kan man
ju alltid fördriva tiden med, men vem känner för det...?

Nej, vi får sova på saken, så bestämmer jag det senare.

Allternativet kunde ju varit att gå på stan i morgon och
tagit en öl, men en öl kommer ju sällan ensam, och  nu
är man ju "på tjocken", så får det bli en kaffe istället.

Om jag tar mig ner på stan i morgon, kan det lätt bli att
man stöter på någon som säger:
-Hur är läget?....jo tack, synd å klaga...

Eller så stöter man på en gammal bekant som man
träffat sent en kväll på krogen och får generat och överdrivet
säga:
-Jag skulle precis ringa dig...Sedan "kall-pratar" man lite.
Precis innan man ska ge sig vidare får man fram:
-Vi måste gå ut och ta en öl någon gång... Vi hörs!!!

Nu tycker jag allt att det är jätte trevligt att spendera lördagen
på stan och träffa folk och så...inget ont utan att det har nåt gott
med sig
...

På lördag eftermiddag ska jag hem till mina föräldrar i
Ljungskile, där mamma ska bjuda oss på mat. Inget går
upp emot mammas egna mat
.
Min bror, svägerska och min
brorsdotter ska också vara med och äta gott...

Jag har tänkt erbjuda dem att köra, eftersom jag faktikt har
orsak att inte smaka på vinet till maten. Så jag kan tänka mig
att vi stannar tills runt sju-tiden. Mer orkar nog inte Agnes
(brorsdottern), och inte vi andra heller för den delen, så det
kommer nog runt sju-tiden bli dags att tänka på refrängen,
och åka hemåt Uddevalla.

För min del kommer det bli lagom att åka hem då, för Robert
slutar ju jobba vid åtta-tiden.

Inte för jag vet vad vi sak göra, men det ordnar sig alltid. Men
vi kan ju inte ut och "svira" runt direkt... det är ju en dag i morgon
också
...

Söndagen hade jag och Ulrika tänkt hitta på något. Vi har inte
bestämt VAD ännu... men den som lever får se...

Det kommer säkert bli en bra och trevlig helg. Helgerna går
så fort nuför tiden.
 
Den bara "svichar" förbi. Det var bättre förr.


TREVLIG HELG !!!!




Från det ena till det andra...

Här kommer några fler berömda klyschor:

* ja, men jag ska bara...

*
det är så sant som det är sagt...

*
kärlek börjar alltid med bråk...

*
va var det jag sa...

*
storleken har ingen betydelse...

*
mår magen bra, blir mänskan gla´...

*
det där har jag aldrig sagt...

*
det är inte ens fel att två träter..

*
gjort är gjort...

*
varför vara frisk i en sjuk värld...

*
det är inget snack om saken...

*
skit ska skit ha...

*
frukt är också godis...

* en duktig musiker spelar så dom andra låter bra...









Finns nu även på Facebook...

Igår satt jag framför datorn för att äntligen ta tag i
min inbjudan till Facebbok som jag fått.

Facebook är ju en community site för olika personer
runt om som har chansen att bekanta sig med varandra,
eller återuppta gammal eller ny bekanskaper. Det är ju
en trevlig och lättsamt sätt att "umgås" på.

Själv hade jag blivit inbjuden av min kära vän Lisa för
länge sedan, men inte haft riktigt tid att sätta mig ner och
kolla läget...
Men nu tänkte jag ta tag i detta. Så jag registrerade mig,
och skickade ett meddelande via Lisas Facebook, och sa
att jag äntligen är "här nu"...

Då, i nästan samma veva, fick jag ytterligare inbjudningar
om "friendships-add" från andra vänner runt omkring. Även
kunde sidan ta fram vänner som  de föreslog att jag skulle
skicka en injudan till... Hur fungerar det igentligen...?

Jag har inte så stort tålamod att sitta och "leka" med
utseendet på min profil och sida. Men jag hittade ett kort på
mig från Danmark som jag tyckte jag kände igen mig på...
(Sara omringade av två vinflaskor)
Sedan lyckades jag också hitta några vänner som jag bjöd
in till min sida.
Några välgörenhets sidor som jag stöder fullt ut och gärna
vill göra uppmärkasamhet på för andra folk, så det kan välja
om de vill stödja dessa organisationer.
Hann även skicka en drink till några utvalda vänner...
(ärligt talat vet jag inte riktigt syftet med det, men hade de
varit framför mig in real-life hade  de fått en ändå...)
Hittade också en smily, som jag kunde ställa in på vilket
humör jag var på (mood-smily).

Ja ja... Det kräver allt tid att sitta och lattja lite med sin
Facebook, men lite roligt var det allt.... Ska fråga om lite
tips från mina kära vänner jag har på Facebook, om de
kan hjälpa mig att få en lite roligare sida att titta på...
(de andras Faebook är nämligen jätte fina och roliga).

Så finns jag inte på jobbet, på mobilen, på min hotmail,
på min blogg, på min facebook, ute på stan....

...då är jag troligtvis hemma och kramar min kära man!

Kommer ni ihåg...?

Året är... 1980
Visst är det ofattbart att:

  • Vi på fullt allvar trodde att George Michael var hetero
  • Vi köade utanför telefonautomater varje gång vi ville ringa hem
  • Seglarskon betraktades som "klassisk" och "tidlös"
  • En krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr - både på tjejer och killar
  • Dirty Dancing stjärnan Patrick Swayze betraktades som supersexig
  • Ett lycra-plagg vid namn "Body" (som knäpptes i skrevet med en konstruktion som var fullkomligt ohanterlig, särskilt i kombination med alkohol) hade en naturlig plats i våra garderober
  • Axelvaddar, ju större desto bättre, gav oss en naturlig siluett
  • Mascaran skulle inte vara svart utan ha samma färg som ögonen - blå, grön eller brun
  • En bit kassler med ananasskiva betraktades som exotisk och att alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii
  • Den lyxigaste förrätten var räkcocktail och den flottaste efterrätten glace au four
  • Vi fick inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik - då blev det hack i skivan
  • Det fanns en särskild möbel att förvara skivspelaren på, den kallades stereobänken
  • Vi gick med i bokklubbar, skivklubbar och samlade på receptkort som vi förvarade i speciella boxar
  • Det gick rykten om att Michael och Janet Jackson var samma person
  • Det vita mirakelmedlet Tippex var det enda sättet att åtgärda stavfel
  • Vi trodde att vi skulle få HIV vid blotta anblicken av Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård
  • Tights och storskjorta var en maturlig kombination
  • Våra finaste tavlor föreställde kyssande par i solnedgång, gråtande clowner och galopperande enhörningar
  • Vi gick och tränade med stringtrosor utanpå gympadräkten
  • "jag skriver en check" var en vanlig replik i shoppingsammanhang
  • Snabbmat var detsamma som "en grillad med mos"

Året är... 2007

Du vet att du lever år 2007 när...

1.
Du av misstag knappar in en pin-kod på mikrovågsugnen

2.
Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år

3.
Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer

4.
Du skickar e-post till dem som sitter bredvid dig

5. Ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e-

    postadress

6. Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men för tre olika företag

7. Din chef klarar inte att göra ditt jobb

8. Din lunch består av rå fisk som du äter med pinnar

10. Du ringer familjen för att höra om de är hemma medan du kör in i garaget

11. All reklam på TV har en internetadress under

12. Du får panik för att du lämnat huset utan mobilen (som du inte hade de första 20-40 åren

      av ditt liv) och måste åka tillbaka för att hämta den

13. Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att gå "on-line" innan du hämtar

      kaffet i espresso-maskin

14. Du lägger huvudet på sidan för att le :)

15. Du läser detta och nickar och ler

16. Du är för upptagen för att lägga märke till att nr 9 saknades i denna lista

17. Du scrollade upp för att den faktiskt inte var där

18. Och nu sitter du och ler åt dig själv


Saknar Café Hvitfeldt....

Igår fick jag ett SMS från Robert Babic, som jag bestämde mig för
att vidarebefodra.

Missa inte fredagen den
12 oktober på Carlia i
Uddevalla.

Metal night!!!

One man army
Brutal division
(i det bandet spelar Babic)
Sadistic grimness

120 spänn...

Tack Robert.

När jag fick detta meddelandet, kom jag och tänka på
hur mycket jag saknar vårat Hvitfeldt. Ett musikcafé som
styrdes av bl a Musikföreningen Adrian.

Ett utomordentligt bra koncept för oss som gillar att lyssna
på live musik och samtidigt kunna ta sig en öl i baren.

Nu är jag ju inte musiker själv, men jag kan tänka mig att
det måste ha varit roligt även för dom som spelade.
Ett ställe att få spela sin musik och folk kommer dit för att lyssna
på just dom.

Entrén hölls sig också till vettiga priser, eftersom man var tvungen
att vara medlem för att komma in.

Nu har vi inte ett enda musikställe i Uddevalla, som man kan
gå till på kvällarna för enbart livespelningens skull. De ställen som
levererar musik på kvällarna/helgerna är krogar som även har disco,
pianobarer och trubadurer. Det är väl också trevligt, men om man vill
gå till ett ställe där det BARA spelas livemusik får man ta sig utanför Uddevalla.

Tråkigt för både de som vill spela och vill lyssna.

Tyvärr är det väldigt svårt och dyrt att få tag i en bra lokal till band som
vill spela. Nu ska ju spelningen som Robert ska vara med på, hållas
i Grottan på Carlia.
Det hade inte varit fel om Peter (som är ägare) bestämde sig för att hålla
fler spelningar där, eller erbjuda Adrian ett bra pris för att hyra det...

Tänk ett nytt "musik-hak" på Carlia. Det hade varit nåt...
Det behöver ju inte vara varje helg, men minst en gång i månaden (tycker jag´).

Isåfall kan ni räkna med att jag kommer!!!!

Hur har helgen varit...?

På fredagen hade jag och Robert siktat in oss på att ha en mys-kväll.
För oss innebär det att efter vi kommit hem från jobbet, försöker vi
komma på för något roligt vi ska fixa till att äta. Detta är ett svårt, jobbigt
och inte alls lätt beslut.
Hmm...ska det vara lyxigt och påkostat eller kanske bara lättlagat och
att det ska gå snabbt eller kanske rent av hämtmat för lathetens skull...
förslagen är många och med båda som har den sämsta beslutångesten
i "hela världen" (för att överdriva..) blir det inte lätt.

Det blev hämt-pizza på Pingvin.... Fantasi................

Mys-kväll innefattar också att man byter om från stela jeans till mjuka
byxor och en tröja som också är mjuk och go, och som man kan ha
på sig hela kvällen. Det gör inget om kudden från sängen smyger sig
ut i soffan heller...då kan man riktigt "gosa" ner sig i soffan framför tv:n
och se till att det man behöver ligger inom räckhåll, så man inte behöver
röra sig onödigt mycket från sitt mys-pys i soffan.

För oss blev det att kolla lite på idol, och sedan det nya underhållnings
programet som höll på hela kvällen....

Ja vad säger man.... typisk fredagskväll om man inte har något roligare
att göra.

På lördagen hade jag och Robert lovat att bjuda på middag till våra vänner
Anki och Andreas (som kallad Lilleman i våra kretsar), för att sedan gå ut
på Mortens Krog och lyssna på ett band med namnet Rocks Off som kör
Rolling Stones-covers.
Eftersom jag inte kunde dricka vin eller någon annan alkoholförtäring, så
bestämde jag mig för att laga en tre-rätters, så jag allefall kunde njuta av
lite god mat.

*
Förrätt: Tomatsoppa, med smak av basilika
*
Varmrätt: Ungsbakad lax med räksås, duchess-toppar och morötter/purjolök
*
Varma päronhalvor glaserade med chockladcrisp och vispad grädde
*

Till detta serverades under kvällen fördrink, vin öl, grogg, kaffe och cider.

Sedan lagom runda och förfriskade av mat och dryck begav sig färden ner
till Mortens. Det var mycket folk, men inte många man kände. Det nya stället
som Mortens byggt till är jätte snyggt, men inte alls så personligt som förr...
Bandet körde igång och de flesta började rocka loss... Själv stod jag nykter och
mest kollade in olika folk. Vad annorlunda man ser allt i nyktert tillstånd... Själv
blir jag bara avundsjuk på de som dansar och tjoar, men det är nog ett faktum
(iallafall för min del) att jag dansar hellre med ett par "stadiga" i varje ben...

Kvällen var allt trevlig även om jag inte tjo- och tjimmade fullt ut, och den började
leda till sitt slut. Jag stod och skulle säga hejdå till Peter H, och samtidigt kom en
vinglande Mr Alderborn fram och också ville vara med och prata...
För er som inte känner till vår käre Ulf, kan jag i detta skede  beskriva honom i
stadiet som överförfriskad, vinglande och engelsk-sluddrande.
Peter berättade för Ulf att jag skulle bli mamma, och då tittade Ulf på mig länge,
för att sedan få fram ett sluddrande:
-Congratiolation!

Jag kunde inte annat än skratta lite och kände att han faktiskt menade det. Så Tack Ulf!

Nu går helgen mot sitt slut, och det är söndag. Även om jag inte drack något dagen innan
kändes det som en typisk "bakfylle-dag".
Soffan, tv:n, hämtmat, dvd-film och bara slappa....
Ja, ja... jag är faktiskt vuxen och får göra vad jag vill!

Vilken helg.... Men men, den tar ju alltid slut och vips så är det måndag.

För säker sex, använd kondom...

Jag fick ett mail från en vän och kollega från jobbet via vårat intranet.
Det finns lite tid över till att skratta på jobbet också... och samtidigt få betalt...personalvård kallas det !!!
Detta mailet fick mig att le...

                              *

Hur skulle det se ut om alla gjorde reklam för samma sak !!!


FELIX-kondomer: Gör det goda godare...

FROSTIES-kondomer: De väcker tigern i dig...

GEVALIA-kondomer: När du får oväntat besök...

NOKIA-kondomer: Connecting people...

OLW-kondomer: För att du älskar det goda...

CARLSHAMS-kondomer: Gott, gotti, gott...

MC DONALDS-kondomer: Livet har sina goda stunder...

LIBERO-kondomer: Det känns tryggt...

LÄTTA-kondomer: Om du bestämt dig...

VICKS-kondomer: Extra starka, extra friska...

STATOIL-kondomer: Det du behöver när du behöver det...

GB GLASS-kondomer: Jag och min magnum...

LOREAL-kondomer: För det är jag värd...

GORE TEX-kondomer: Guarantied to keep you dry...

DELIKATESS YOGGI-kondomer: Nya smarriga smaker i ny fin förpackning...

ERICSON-kondomer: It´s all about communication...

MICROSOFT-kondomer: Where do tou want to go today...

AHLGRENS BILAR:-kondomer: Det enda sättet att stoppa dom är i munnen.

PRINGLES-kondomer: Once you pop, you can´t stop...

BLÅ BAND-kondomer: Smaskens till sista slicken...

WHISKAS-kondomer: Om kissen själv får välja...

                               *

Ha en trevlig helg, och krama varandra i trafiken!!!

En vanlig dag på jobbet....

Tänkte ge er en inblick hur den mesta tid på mitt jobb ser ut och låter...
(Det som är skrivet inom parantes händer inte så ofta, men förekommer ändå...)



Sara:
-Nästa... Hej! Önskas det ett nytt pass?

Kunden:
- Ja, jag ska precis ut och resa och såg just att mitt pass har gått ut. Hur snabbt går det att fixa ett nytt?

Sara:
- Det tar en vecka allt som allt. När ska du åka? Ska du åka inom en vecka får du söka ett provisoriskt pass som bara görs på Landvetter eller Göteborg och kostar 980 kr som gäller en resa.

Kunden:
- (Vaaaa.... det har ju inte jag råd med... går det inte att fixa på något annat sätt?)

Sara:
- (Nej tyvärr. Giltlighetstiden i passet står där för att man ska veta när det slutar gälla, och det ger ju också en liten   "hint" om när det är dags att söka ett nytt pass.) *charmig blinkning*

Kunden:
- Ok. Då gör vi ett nytt pass.

Sara:
- Jamen då sätter vi igång direkt vet ja.... Legimitation tack... *skämtsamt leende*

Kunden:
- Går det bra med körkort?

Sara:
- Självklart, jag är inte omöjlig... *skämtsam igen...*

Samtidigt som jag knappar in personnr och diverse uppgifter som ska skrivas in i ansökan hör jag:

Kunden:
- Har ni ingen spegel så jag kan fixa till mig lite? Man ska ju ändå ha passet i tio år...

Sara:
- Fem!

Kunden:
- Va?

Sara:
- Fem! Fem år är de nya passen nu för tiden. De har ändrat de nya till fem år plus att passet har ett chip i sig som läser av biomitrin i ansiktet och lagrar alla uppgifter för säkerhetsskäl. Toaletten finns längst ner till vänster, säger jag och pekar bort i korridiren.

Kunderna smiter oftast dit, med det finns också de som struntar i det, eftersom de BARA gäller fem år.

Sara:
- Ja, då sätter vi i gång... Telefonnr? Längd?... Ok, då sätter vi igång.

Jag knappar in uppgifterna jag fått av kunden och ändrar vår fotostolpe till kundens matchande höjd.
Framför oss i luckan vi sitter är vi nämligen "inramade" av de nya fotostolparna som används när vi gör passen. Digitala och datorstyrda stora grejer...

Sara:
- Ställ dig framför kameran, och titta rakt fram med neutralt ansiktsuttryck, så sköter jag resten.

Kunden vrider sig genast om till mig och säger:
- Va.... får man inte le....?

Sara:
- Nej, svarar jag vänligt, datorn mäter biomitrin i ansiktet, och om du då ler ändras din biomitri. Så, ställ dig nu rakt fram med neutralt ansiktsuttryck, så sköter jag resten.

Kunden står spänt och stirrande framför kameran och väntar nya order från mig.

Sara:
- Så nu var det klart.

Kundens personuppgifter kommer upp på en skärm, och jag ber dem läsa igenom dem.

Kunden:
- Får man se hur kortet blir ???

Sara:
- Javisst, *lugnande röst*, först ska du bara läsa igenom uppgifterna så de stämmer och skriva din namnteckning.

Kunden skriver sin namnteckning, och sedan "klickar" jag upp hela ansökan med kort och namnteckning så kunden får se hur det kommer se ut när det är klart.

Kunden:
- Guuuuuuuud vilket gräsligt kort !!!! Jag ser ju ut som en strafffånge....Får man ta om det?

Sara:
- Kortet är godkänt, och man får ju inte le på kortet.

Kunden:
- (Men detta kortet kan jag inte ha.... Jag måste ta om det !!!)

Sara:
- (Man får ju inte le på kortet, så du vet, och det är godkänt)

Kunden:
- (Men snälla.........................)

Sara:
-(OK, men bara en gång till.)

(Kunden gör sig iordning igen, och jag tar ett nytt kort. När man väl har tagit ett nytt kort, fösvinner det gamla.
På displayen kommer det upp ett kort som är identiskt lik det andra kortet, och jag visar det för kunden.)

Kunden:
- (Jaaaa, detta blir ju mycket bättre.)

(Jag skakar tyst och osynligt på huvet och fattar inte hur de tänker....)

Sara:
- Detta blir 400 kr. Du kan betala med kort eller kontant...

Kunden betalar, och jag får ett kvitto utskrivet som kunden ska ha.

Sara:
- Spara detta kvitto, det ska lämnas fram när du hämtar passet, och det tar en vecka, sedan ligger det här. Så du kan komma när du vill och hämta det.

Kunden:
- Tack !

Sara:
- Tack själv, och vi ses väl om fem år då..... *Överdrivet trevligt, men ändå lagom....*

Ungefär så här kan en dag på jobbet se ut... man säger att det är enformigt att stå på bygglina eller löpande band, men ibland känns detta också väldigt enformigt.... Men det varieras ju i och för sig  med barnfamiljer med sjutton barn, griniga kunder, utlandssvenska m konstiga pappersbevis, mm

Tur att jag är en sådan trevlig och servicinriktad person, som gör jobbet till ett enda stort nöje !!!! *skratt*

Drömde en mardröm inatt.... otäckt...

Det var länge sedan jag drömde mardrömar.
Jag har börjat sova dåligt på nätterna och vaknar
av och till hela tiden.

Har ont i magen från och till. Spänner och har
sig. Brösten ömmar, så därför kan jag inte ligga
på mage som vanligt. Och minst uppe en gång
för att gå på toa. Symtomer kallas det visst...

Inatt vaknade jag tre gånger under natten. Det var
väl inget märkvärdigt, tänker ni, men det var det...

Första gången jag vaknade visade min digitala
klockradio med stora röda siffror 1.11.

Andra gången jag vaknade visade siffrorna 3.33.

Halvt vaken kollade jag två extra gånger... jo, samma
varje gång, 3.33. Tyckte det var lite fachinerande ändå,
och skrattade lite trött för mig själv.

Sedan var det tur att vakna och göra det dagliga nattbesöket
( vad roligt skrivet det blev...) på toaletten. Gissa vad klockan
visade...? Tittade på de starka röda siffrorna...6.66. Helt otroligt!
Hur kunde det bli så... Nu vaknade jag till lite extra, och gick
in på toa. Där satt jag och tänkte lite.. Betyder detta något? Skumt
eller bara en tillfällighet? Sedan kom jag osökt  att tänka på siffrorna
666. Numbers from hell...

Jag gick och lade mig. Jag får försöka somna, tänkte jag. Jag hade
nämligen sovmorgon, och vill gärna sova så länge jag kan.

Troligtvis somnade jag med än gång, av utmattning. Då började
jag drömma... Drömde om alla dessa siffror..666... Drömde att
jag hade något konstigt i magen. Robert ville att vi skulle döpa
barnet till Damien, och alla runt om mig var mörka och läskiga.

Nu när jag skriver detta, låter det mest bara fånigt. Men när jag
väl drömde, känndes allt så verkligt och nära.

Ja ja... Jag hoppas bara att när jag vaknar i natt att inte klockan
spökar för mig. Snälla klockradio.... visa en tid som 2.39.
Annars är det väl något som är skumt.......!!!

Varför rösta blått, när man kan rösta rött.....

Jag fick ett skämtsamt mail från min kära vän
och kollega (så säger man när man jobbar statligt) på jobbet.

Det fick mig genast tänka i samma banor som rubriken jag skrev.



Nya Sjukpenningsregler:

Från ochmed den 1 januari 2008 skall arbetsgivaren betala ut sjukpenning till sina anställda.
De nya reglerna är klara och entydiga.

SJUKDOM ÄR INGEN FRÅNVAROORSAK.
Läkarintyg accepteras inte längre. Kan du ta Dig till doktorn så kan Du också ta Dig till arbetet.

TJÄNSTLEDIGHET P.G.A. OPERATION.
Beviljas ej. Anställd äger ej rätt att avlägsna någon del av sin kropp. Den utrustning som fanns vid anställningens ingående skall vara kvar och hållas i användbart skick. Om något avlägsnas sänks också den anställdes värde och lönen skall reduceras i motsvarande omfattning.

Kvinnliga skönhetsoperationer som sker på semestern är däremot att betrakta som kontinuerligt underhåll.

TANDLÄKARBESÖK
Besök hos tandläkaren accepteras ej eftersom varje anställd som ej redan har löständer snarast skall installera sådana. I stället för att ränna hos tandläkaren skall Ni sända in proteserna till arbetsgivaren som ombesörjer lagningen. Arbetsgivaren är skyldig att inom 60 dagar returnera proteserna.

GRAVIDITETSLEDIGHET
Ledighet för graviditet och mammaledighet har helt avskaffats i de nya reglerna. Kvinnliga arbetare ska sitta med benen ihop i arbetet och arbetsgivaren är skyldig att se till att preventivmedel alltid finns tillgängliga för att dölja eventuella spår av snedsprång. Skulle ändå någon anställd bli med barn får förlossning ske på veckoslutsdagar och barnet tas om hand av mor- eller farföräldrar.

GYNEKOLOGBESÖK
Besök hos gynekologen är på grund av den förfinade tekniken hos dagens kontorsmaskiner helt onödig. Sätt Dig på kopieringsmaskinen och tag en bild (yngre kopierar direkt, äldre måste kanske trycka på förminskning först). Sänd bilden på telefax till gynekologen och fortsätt arbeta.
OBS! Var mycket noga med att faxa till rätt faxnummer.

ÖVRIGT
Eftersom toaletter ofta är en plats där smitta av magsjukdomar, mm kan spridas skall alla dylika behov vara avklarade i bostaden innan man går till jobbet.


MVH //  Försäkringskassan - Arbersgivarna

Nu är det offentligt...

Tack  kära ni som har varit inne och kickat på min
lilla blogg. Det värmde!

Jippi! Jag har folk (och då menar jag snälla och goda
människor) som har tid att kika in och se vad jag sysslar
med.

För de som inte vet om det, gör jag det nu offentligt genom
min blogg (och mail, telefon, mobil, verbalt...) att jag och min
kära man ska bli föräldrar!!
- Jösses, tänkte jag. Även om denna önskan nu har hållt på
ett bra tag, trodde jag att jag skulle känna mig förberedd när
väl det positiva beskedet dök upp.
Men ack så jag bedrog mig... Allt är verkligen helt underbart,
men någon förberedelse kan jag inte påpeka att jag känt.

Jag, som mamma, HJÄLP...  Tur jag har min super coola man
att förlita mig på... Eller hur älskling!

Ja ja... det är ju inte planerat förrän i början av maj, så jag har väl
lite tid på att oroa mig för annat innan jag blir mamma på heltid.

Så om ni läser skumma, osammanhängande och inlägg med
felstavning, kommer jag bara skylla på att jag är gravid och att
hormonerna spökar (Bra ursäkt tycker jag..)

Kram så länge, så hörs vi senare!  / Sara :-)

Jag välkomnar mig själv...

Hej Sara och alla andra.

Jag har två vänner som jag vet, som har skapat varsin blogg.
- Hmm, att de orkar skriva varje dag, tänkte jag. Men sedan kom jag
på att jag själv faktiskt är inne och läser deras blogg, så varför skulle inte jag
kunna skriva en själv.
Jag testar...

En vän till mig tyckte att jag skulle absolut skulle göra det, eftersom jag
brukar skriva roliga saker annars... Vi får väl se om jag håller måttet, och
får andra folk att dra på smilgroparna.

Detta är ju en slags dagbok, och det kommer bli en utmaning att skriva
varje dag som för det mesta ser lika dan ut från dag till dag. Men om jag nu
lyckas skriva varje dag, så märker jag kanske att jag har ett jätte roligt och
spännande liv..... eller så går det käpp rätt åt ....

Idag har jag iallafall ätit lunch med min kära vän M. Det är en slags tradition
vi har skapat . Tradition anseer jag är något som upprepas mer än två ggr.
Vårt lunchande började nämligen för länge sedan, när vi kom överens om att
käka lunch ihop för att "skvallra" lite. När vi skulle betala, så hade jag inga pengar
(varför vet jag inte...), men M fick betala för oss båda. Så därför kom vi överens om
att ta en lunch till senare, som jag skulle stå för kalaset. Efter den lunchen, tyckte
vi det var en utomordentligt bra idé att köra varannan gång, som vi betalar för
den andra och vise versa... så skapades en tradition.

Idéen om att jag skulle öppna denna bloggen, var min mans, så nu hoppas
jag att du går in varje dag och läser.... Det kan ju stå något roligt.

Jaa, detta var början på min lilla blogg.... - fotsättning följer....

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0