Fru Sara Gidlöf - mamma till Leon !!!

Idag när jag kom till jobbet, frös jag och kände mig
allmänt "uggen" (Uddevallabor fattar vad jag menar...).
Kallt när jag gick upp ur sängen. Kallt när jag steg ur
den varma duschen, och fick aldrig riktigt upp värmen
när jag skulle klä på mig.

Det var nollgradigt utomhus när jag började knalla ner
för skolgatan till jobbet. Väl inne på jobbet, var det ovanligt
kyligt, så jag fick ta på mig en extra tröja...

Efter kaffet satt jag och huttrade och spände mig...

... men så helt plötsligt kände jag mig helt lugn och skön.
Precis som om någon hade tagit bort något tungt som jag
haft hängande¨på mina axlar.

Så tittade jag ut genom dörren på vår entré och såg det magiska
och sköna som fick mig att slappna av...

...snöflingor...!

Det kom några ynkliga vita snöflingor nersinglade från ovan. Sakta,
sakta föll de ner till marken. Synen av detta fick hela mig att rysa.

Nu får ni inte tro att det var första gången jag sätt snö, det var det inte
naturligtvis, men just första gången det snöar efter sommaren är något
speciellt.

Tyvärr har ju vintrarna här i Sverige där jag bor, inte samma charm som
den var när man var liten. Snön blir ofta fort till slask och smutsig, och
inte det minsta mysigt. Så därför får man ta vara på den snön som ligger,
för det känns som det kommer bli mer och mer sällsynt att den gör det.

Det får gärna snöa för min del på vintrarna. Det hör till tycker jag. Särskilt
om det blir en vit jul och nyår. Snön gör ju att allt blir ljusare, och det säger
dom ju att vi mår bra av.

Så vi får väl se hur många timmar denna omgång snö ligger... 

.... kanske ända tills imorgon. Vem vet....?