Fru Sara Gidlöf - mamma till Leon !!!

Nu är det snart nytt år och nya löften.

Fast jag brukar inte utlova nyårslöften, för jag
vet inte säkert att jag kan hålla löftet hela året ut.
Då är det bättre att inte säga något, så har man
inte heller svikit sig själv, ifall löftet skulle gå åt
pipsvängen.

Sedan har vi det här med raketer och fyrverkerier,
som också hör nyår till. Det är inte heller något som
jag är direkt förtjust i. Mer uppriktigt är jag nog lite rädd
för raketer och smällare. Allafall om man inte vet vilka
människor som står runtomkring en och sköter om sina
raketer...
- Har de full koll, eller bara det tänder på så får det gå som det går...?

Det jag gillar med nyår är att man äter god mat och dricker
gott bubbelvatten... Det blir bubbelvatten utan alkohol för min
del, men det kanske inte alls är så tokigt.

Så jag hoppas nyår blir trevlig, och ser framemot nästa år... 2008... vad har du att erbjuda...?

Hej och god fortsättning på julen....
nu ska man  bara klara av nyår också, så är allt som vanligt igen...!

Jag har haft en skön och lugn jul, tillsammans
med nära och kära. Jag har varit snäll detta året
för jag fick en hel del juklappar av tomten.

Tyvärr har Robert jobbat en del, men vi har löst
det på bästa tänkbara sätt. Vi har hunnit med att
besöka båda våra föräldrar, som bjudit oss på
julmat och klappar. Även mina farsföräldrar har vi
kramat om och önskat God Jul.

På juldagen var vi bjudna till våra grannar Anna och
Peter på deras "årliga" juldagsfest.
Jag kallar den årliga, men det är nog bara förra eller
förra igen som de anordnat den... Skit samma.
Det var jättetrevligt, och kul att träffa så mycket "känt" folk.

I mellandagarna skulle jag egentligen jobbat, men jag
har åkt på förskylning och halsont, så för mig blir det
att kurera mig, så jag kan vara frisk och allert inför nyår.

Det som jag känner är skönt med all denna julmat, är att
jag faktiskt kan vräka i mig hur mycket som helst, och ogenerat
skulla på att jag "äter för två..."

Nu är jag enligt min graviditetskalender ( har en kalender som
räknar ut hur många dagar jag har kvar till planerad förlossning)
så har jag gått mer än halva tiden. Jag har varit gravid i 144 dagar
och har 136 dagar kvar att gå. Så det gör att jag är i v 21.

Jösses vad fort det har gått... iallafall för mig känns det så. Eller
så kanske jag tänker på hur elefanter har det, och då är ju tiden
för mig att gå omkring och vara tjock, en piss i atlanten.

Nu har jag skickat iväg Robert för att köpa glass till min onda hals,
men förrutom den, är allt bara bra...

Kram där ute och God fortsättning...!

Positivt idag:

Var på Bvc och lyssnade på bebisen. Eftersom jag är i vecka 20,
så får man lyssna på barnets hjärtljud. Det var superfräckt.
Barnmorskan höll en liten apparat över magen och sedan tog
den upp ljuden från barnets hjärta och puls.
Det kändes som barnet fyllde hela rumet, och hjärtljudet var hur
tydligt som helst.

Det kändes jätte skönt. Nu kan jag slappna av lite tills nästa gång
vi ska på undersökning. Man har ju ju en förmåga att oroar sig i
onödan... det kan ju vara något...

Jag fick också reda på att jag har väldigt ovanlig blodgrupp.
AB negativ... tydligen är det bara 1% i Sverige som har den blodgruppen.
Så det gör mig ganska ovanlig, eller som jag vill kalla det...unik!

Negativt idag:

Robert har nämt det förut...

Att det ska vara så jäv-la svårt att göra rent efter sig i tvättstugan.

Jag var nere och "skällde"  på den personen som hade tvätt-tiden
innan oss. Hon påstod att någon hade tvättat på hennes tvätt-tid, så
hon tyckte den personen skulle stå för städandet...
- Skit samma!
Nu blir det ju jag som får tvätta efter två istället. Man ska ta sitt eget
ansvar för sin egen "skit", och sluta vara så egoistiska. Och det ska man
inte behöva sätta upp lappar för, det tillhör sunt förnuft!

Att det ska vara så svårt!

*

Ja, ja imorgon är en annan dag...då kommer det nya händelser i livet...!

Våra Arbetslöshetskassor runt om i Sverige har nu
försatt sig i skuld.

Hela skulden är på 147 miljoner kronor till vår stadskassa.

En viktig orsak till att skulderna är så stora är att väldigt många
medlemmar har lämnat a-kassorna på grund av de höjda avgifter
som regeringen infört och dessutom har ersättningsnivåerna
sänkts.

Skulderna skulle ha betalats senast vid årsskiftet.

Nu ska det tas ett beslut av regeringen att a-kassorna kommer att få
mer tid på sig att betala tillbaka sin skuld. De kommer att ha ett halvår
extra på sig att kunna betala.

Varför?

Vi "vanligt" folk kan ju inte få uppskov med att betala våra skulder för att
vi inte har pengar. Vad är det för skillnad egentligen...?

Har nu regeringen beslutat att avgiften för medlemmarna ska höjas, får
de väl också se långsiktigt hur detta kommer påverka a-kassorna och
medlemsskapet. Det fattar dom väl själva att följderna skulle minska i
medlemsantal med de besluten som gjordes för de som var med i facket.

Eftersom de som tjänar minst blir drabbade mest, är det ju inte så konstigt...!

Fram för lika regler för lika saker!!!!

Igår när jag såg på en kanal på tvn som
visar reklam, blev jag konfunderad och
känslomässigt upprörd.

Det är ju inte alltid man går på toa i reklam-
pausen, utan blir kvar i soffan tittande på
reklamen.

Då kom en reklam (om man nu kan kalla det
reklam. Informations reklam möjligen...) för
organisationen "Don´t drink and drive".
Här sitter det en tjej och beskriver hur mycket
hon saknar sin lillebror som blev påkörd och dödad
i trafiken av en rattfull förare.
Jätte tragiskt!

Reklam snutten direkt efter var för Falcon!

Hur går den ekvationen ihop egentligen...
Öl-reklamen idag har tillochmed tagit bort "klass I"
efter de nämner sin ölsort de visar upp. Och för
mig som förknippar öl med alkohol som starköl,
får ett väldigt vilseledande budskap.

Jag vet inte vem som är ansvarig för reklamtiden på
de olika kanalerna, men att sända dessa snuttar efter
varandra tycker jag känns ogenomtänkt och dålig
människokännedom och utan ansvar.

Tänk på att människor påverkas faktiskt av reklam, 
det kan vara "Don´t drink and drive" eller så kan det vara
"Spendrups - inga tillsatser, bara öl"....

Så för att inte reta upp mig allt för mycket, ska jag nog passa på att gå på toa i reklamen...!

På fredagskvällen var jag på kalas. Det var
jättetrevligt. Vi var fem tjejer, inkl födelsedags-
barnet. Hon hade gjort en god kycklingpaj och
en hemmagjord kladdkaka till efterrätt.
Mumms....
Det som var lite extra mysigt, är att vi inte träffas
så ofta. Alla har olika saker på sitt håll, så det
blir oftast kalas och runt jul och någon gång på
sommaren.
Men det gör faktiskt inget, för när vi väl träffas, har
vi jättetrevligt.

På lördagen var vi med och hjälpte till att medverka
på ett "överraskningskalas".
Vår kära vän Bengt "Bengan" Mogefalk har fyllt 50 år.
Men det var ett tag sedan. Han var nämligen inte hemma
just den dagen han kom till jorden för femtio år sedan.
Då smet han iväg till Leeds och kollade fotboll...
Så uppvaktandet fick bli när han kom tillbaka till Uddevalla.

Sari och Gunilla hade ordnat supergoda smörgåstårtor,
och Kongstad stod för lokal. Sedan var vi andra med och
blåste ballonger, utsmyckade lokalen till ett festpalats.
Bengan hade inget ont anat om kalas, utan trodde att han
skulle ta några kalla öl och kolla på fotboll, som han har
gjort ett antal andra lördagar hos Kongstad.
Gissa om han blev överraskad när stod upp och sjöng
gudomligt vår fina grattissång "- Ja, må han leva..."
Sedan var kalaset / festen / partyt / firandet / i full gång... och full kaos...

Vi som stämde upp till sång och var med och sa hurra, hurra, hurra, hurra!!!!...,
var Lasse, Sari, Gunilla, Putte, Spursen, Ulrika, Kongstad,
Peter, Tompa, Robert och jag. Sedan kom Malin, Peter och Dennis en kort sväng.

Så Grattis i efterskott Bengan!!!!

Söndagen var lugn för min del. Robert jobbade hela
dagen, och jag och mamma var en kort sväng och
trängdes på Torp. Men det var det värt, för vi hittade en
julklapp till mig... jippi! Nu när man är så gammal som
man är, så följer man med sina föräldrar och väljer ut
sina julklappar, så man slipper byta och så det blir rätt
storlek från början. Tecken på att man är vuxen...
Men nu blir min julklapp från mamma helt perfekt och
rätt storlek, rätt färg och rätt för min stil.

Annars jobbar jag hela veckan, för att sedan gå in i en
"fira-jul" dimma... men det ska bli gott att vara ledig... (ännu en klyscha på gång...)

Fick precis en glad nyhet via SMS...

Tessan och Stefan väntar planerat besök
från storken 31/12 (nyår), men storken hade
andra planer.

Högtid som högtid....

Istället för nyår kom storken på lite tidigare
besök till dem, nämligen på Lucia.

Leveransen bestod av en liten kille på 2625g,
och 46 cm. Coola killen....

Så grattis Tessan och Stefan, det blev väl en trevlig liten julklapp...!

Idag har min dag börjat med sång i stämmor från
Lucia och hennes tärnor och stjärngossar. På
jobbet har de som tradition att Skärets Lucia hälsar
oss God morgon, med sång och dikter. Sedan får
vi (till frukost) lussebulle, tårta och kaffe. Så min morgon
har startat oerhört trevligt.

Det är allt lite mysigt med traditioner, som Luciatåg te x.
Nu får man ju ta "traditionen" med en nypa salt... det som
vissa folk kallar tradition, är kanske olika på olika ställen.

Själv kom jag ihåg när jag var liten och gick på förskolan.
Då var alla flickor Lucia, och alla pojkar tomtar. Men så
är det nog fortfarande på dagis och fritids... ingen diktatur där inte...

Tänkte jag skulle få lite mer Lucia-feeling ikväll, för då kommer
Uddevallas Lucia och hennes anhängare spatsera på våra
gator och torg och sprida ljus och glädje... det är inte fel... det kan vi behöva ibland...!

Vi får väl se vad resten av dagen har att erbjuda, men
jag har fått i mig en hel del pepparkakor, så jag kommer
vara snäll hela dagen lång...

... ända tills imorgon. Imorgon har jag ännu en anledning att knapra i mig nya pepparkakor,
man kan ju inte bli för snäll...eller...

Just nu vimlar det säkert av inlägg angående
våra kära inköpslister på julklappar, julmat och
diverse jultillbehör...

Själv har jag faktiskt fått till lite julstämning hemma,
och det är inget som jag skryter med, utan är stolt
över. (Jag är nämligen ingen Jonni och Mattias-figur...)

Julklapparna börjar också bli klara. Vi säger år ut och
år in att vi inte ska köpa så mycket i år. Men jag tycker
det är samma visa som sist. Man köper alltid kanske
lite mer än vad man behöver... det får ju inte bli ojämt mellan de andra...!

Ja ja, man ska väl inte klaga, men man är ju svensk,
så då hör lite klagande och grymtande till inför julen.

Jag känner mig iallafall tillfredsställd inför denna julen,
även om jag är tjock och äter för två. Det som är synd
är att jag och Robert kommer träffas ytters lite under
julhelgen, för han ska jobba nästan hela tiden...

... men det får vi väl ta igen nästa år...!

Vilken trevlig helg jag har haft!

Fredagen var det Soundtrack of Our Lives på Slussen. Det
var jag (som körde) och Robert, samt Lisa och Magnus.
Där var det mat och musik som gällde för hela pengen (som var jätte dyr).

Menyn bestod av en välkomst glögg, som serverades i
baren innan man fick sitt bord. Sedan var det fyrarätters
som gällde för maten. En förrätt, en fiskrätt, en kötträtt och
sedan avslutningsvis en dessert. Okay...(som Alderborn skulle sagt)...
det var väl inte den bästa matupplevelsen jag haft i mitt liv,
och inte överdrivet mycket mat heller, men den gick ner och
fick av mig medelbetyg... dvs *** (tre stjärnor)!

Men det som senare kom på menyn, dvs Soundtrack med Ebbot i
spetsen, ger jag utan tvekan ***** (fem stjärnor)!

Första set som spelades började lite soft. Vi satt och lyssnade
(som man gör på Slussen), och de körde både gammalt och nytt
och även lite mittemellan.

Andra set däremot, då började det röjas av både publiken och
bandet. Stämningen höjdes avsevärt, och det var deffinitivt bland
den bästa spelning jag sett på länge (och nu var jag nykter...). De
gick inte av scenen förrän klockan var 02-30.

Snacka om valuta för pengarna!!!

På lördagen var vi lite sega, eftersom vi inte kom i säng förrän klockan
var runt 04.00. Men  vi hade blivit bjudna på fika hos Peter och Madde
klockan tre. Så jag och Robert tog en skön och uppfriskande promenad
längs vår fina strandpromenad, efter som paret Scherman befinner sig
på Gustavsberg. Tyvärr missbedömde jag tiden lite, så vi blev en halvtimme
försenade. Förlåt! När vi väl kom fram hade Madde bakat en jättegod citronpaj
som vi blev bjudna på, även sockerkaka och pepparkakor till kaffet fick vi.

Sedan framåt kvällen fick vi skjuts in till stan av Peter. Där träffade vi en annan
Peter (Peter Hansson) inne på Butlers. Vi satt och tjötade lite, sedan var det
dags för mig och Robert att bestämma oss för att äta något (samma svåra
beslut som vi alltid har...). Vi bestämde oss för att gå till Napoli och beställa
varsin pizza och ta med oss hem. Det slutade med att vi var kvar på Napoli
och åt vår pizza där istället. (Typiskt oss...)

På söndagen körde jag ut Robert till jobbet. Han skulle jobba från 9-20.
Efter det tog jag mig en tur till Överby i Trollhättan. Jag hade tidigare sett
en julklapp till min far där, och som tur var fanns den kvar. Tyvärr kan jag
inte säga vad det är, eftersom man inte vet om han (pappa) får för sig att
läsa lite på din dotters blogg...

Sedan bar det iväg hem igen för att bjuda Ulle och Märda på fika. De höll
på att greja i sin nya lägenhet, och då tyckte jag att det var mysigt att bjuda
dem på en adventsfika med kaffe och lussebullar. William var också med
och skrattade och studsade upp och ner full av energi...

Efter det, tog jag mig en sväng upp till Blomsterlandet. Där inhandlade jag
lite nya blommor för att fixa till ännu mer julstämning hemma. Konstigt, men
hur det en går till, kommer man alltid hem med lite mer och lite fattigare än
vad man har planerat...men fint blev det...!

Sedan åkte jag ut till Ljungskile för att hälsa på mamma och pappa.
Där fick jag mat, som mamma bjöd på. Den var helt suverän.
Svamppaj a´la mamma!

När jag sedan åkte hem var det dags för Robert att sluta sitt jobb, så jag gjorde
inte ett knop när jag kom hem. Det blev film och soffan och tillslut sängen...

Trevligt med helger som dessa...

Jag kan inte sluta le.... :):):)

Idag var vi på ultraljud för att se så allt stod rätt till med
vår lilla krabat.

Robert har på sin blogg beskrivit exakt samma känsla
som jag hade.

Nervös, spänd och nyfiken...

Allt gick jätte bra, och sköterskan hade inget att anmärka
på.

Åntligen släppte nervositeten och lugnet och glädjen satte
igång istället.

Nu kan man få gå omkring och le och skratta, utan att folk
fattar någonting, men jag är inte knäpp... jag är lycklig...!!!

Martin (Knocke) tyckte att krabaten var lik Robert.... och jag får allt hålla med... se själva...

Kan inte låta bli att skratta när jag ser på
Desperate Housewives. Det går på tisdagar
klockan 21.00, och håller på en timme.

Egntligen är det ju som vilken serie som
helst, bara lite mer "knäpp".

Jag vet inte exakt vad det är i serien som gör
att jag gillar den så, men troligtvis är det för
att den handlar om kvinnor och deras sätt att
se på livet. Det lät i och för sig lite för djup för
denna serien. I denna serien är det iallafall
kvinnorna som står i centrum!

Seien bygger på gemenskap mellan vänner,
familjen och deras kära, lyx och glamor. Självklart
får vi inte glömma svek, otrohet, hämd och framförallt
alla de hemligheter som rör sig på Whisteria Lane.

Vi har fyra damer som styr serien. Det är den galna
och klumpiga Susan Mayer (Teri Hatcher), som är
nu, efter många turer fram och tillbaka gift med Mike.
Hon har även en dotter, Julie.
Sedan har vi kontrollmamman Lynette Scavo (Felicity
Huffman) som vill kunna sköta jobb, hem, familj och
lite till. Hon är gift med Tom och de har tre barn.
Vi har också den perfekta, och då menar jag perfekta
mamman och hemmafrun Bree Van De Kamp (Marcia
Cross) som har två tonåringar med sin förre man Rex.
Numera är hon gift med Orson. Man får inte glömma att
den perfekta stilen som hon har, är tyvärr bara på ytan.
Sist men inte minst, men kortast, har vi vår kära sluga och
bildsköna Gabrielle Solis (Eva Longoria) som precis har
gift sig med Victor, men har en affär med sin exmake Carlos.

Igår var det ännu ett nytt avsnitt av de desperata fruarna.
Att få in så mycket glädje, sorg, sarkasm, överraskningar
och hemligheter.... speciellt hemligheter... på ett och samma
avsnitt är fenomenalt.

För er som inte sitter bänkade varje tisdag, vill jag bara säga
att detta inlägget inte berör er, utan de som förstår mig och
serien, och skrattar lite i smyg när man tänker på alla dumheter
den ger en.

Tyvärr är det nog sista avsnittet nästa tisdag, innnan serien
tar säsongsuppehåll. För min del skulle den kunna hålla på
hela året runt, och kanske till och med två gånger i veckan.

Så hoppas veckan går fort, och ni vet vart jag är på tisdag kväll,
bänkad framför tvn kl 21 och har ställt in Kanal 5 med fjärrkontrollen...
...säkert lite godis framför mig oxå...!

Det känns som jag har fullt upp resten av året,
så december månad kommer nog svischa förbi
utan att jag hinner säga ordet lyxkryssningsfrukostbuffé...
(Det var det längsta ord jag kunde komma på, om det nu är ett korrekt ord...det vet jag inte...)

Just nu går det från lågsäsong till högsäsong på
jobbet. De flesta ska ut och resa nu över jul och nyår
till varmare breddgrader. Och då har naturligtvis deras
pass gått ut. Jag förstår inte att folk har råd...
Thailandsresa i två veckor över nyår med två vuxna och tre barn....
Inte hur billigt som helst, men det är hur många som helst som åker...

Sedan ska man ju ut och äta hit och dit. Med jobbet,
med vänner och en adventsmiddag med föräldrar och
svärföräldrar hinner vi säkert boka in...

Dessutom har jag några vänner som fyller år i december
månad som man gärna vill hinna med och fira. Antingen
blir man bjuden på kalas, eller så bjuder man in sig själv
på en liten kopp... dom kan ju ha bakat en tårta som man
inte vill missa...

Jag har också inplanerat att gå i kyrkan.
Varje år med jobbet, är vi inbjudna till Pingstkyrkan, som bjuder
på julkonsert med sång och klassisk julmusik på morgonen.
Det är jättemysigt, och efteråt får vi kaffe och lussebulle.

Sedan har man ju en konsert till att se fram emot. På fredag
bär det av till Slussen för att kolla in Soundtrack of our Lives.
Det kommer nog garanterat bli "skit-bra"!!!

Men det som är inbokat först och främst och är super spännande
är vårt första ultraljud, som sker på torsdag. Jag är supernervös,
men jag hoppas allt går bra.

Men det är ändå inte helt full-späckat schema, så lite vila och slöande hinner jag allt med...

Nu är vi redan inne i december, och det
är första advent.

Det är allt lite mysigt med alla dessa ljusstakar
och julstjärnor som lyser i fönstrerna, och en
känsla av värme sprider sig i mitt hjärta.

Själv gjorde vi ordning lite hemma med ljustakar,
och lite "rött" inför julen. Gardiner byttes ut, och
några stjärnor och prydnadssaker dammades av,
och sattes upp så man fick lite advents känsla.

Mysigt blev det...!!!!!

Det är ju så att ju närmare jul man kommer, innebär
det också enligt tradition att julbak och pepparkaksbak
står på listan. Tyvärr är jag ingen bull-mamma (men
jag önskar att jag var), men jag funderar på att försöka
få till något bak i år. Lusse-bullar verkar jobbigare än
pepparkakor, så det lutar mer åt pepparkaksbak.

Jag kommer ihåg för jätte länge sedan när jag och Kim
delade lägenhet i Uddevalla. Det nalkades jul, och vi
tänkte göra vår lägenhet fin med att baka ett pepparkakshus
tillsammans. Vi gick ner till affären och köpte pepparkaksdeg,
mallar för pepparkakshuset och samtidigt en julskiva,
Absolut Chrismas, för att vi skulle få in den riktiga julkänslan.

På vägen hem laddade att sätta igång med baket, passerar
vi Restaurang Harrys. Vi tittade på varandra...
- Ska vi ta en öl innan vi sätter igång, undrade jag.
Kim var inte sen att hänga på, så vi gick in på Harrys och tog
en öl. En öl blev två, och två blev tre....osv....

Sedan var det kört... klockan blev sent, vi blev sluddriga och
skulle inte vara nära en spis i det tillsåndet. Så allt slutade i en
kväll på Harrys istället för ett julbak...

Men nu kan jag ju inte hamna på Harrys och skylla på för
mycket öl, utan i år får jag väl göra ett nytt försök, och se vad
det slutar i.
 
Jag lovar inget. Men jag lovar att rapportera om det händer något.....