Fru Sara Gidlöf - mamma till Leon !!!

För er som hjälpte mig att hålla tummarna, vill jag tacka.

När jag besökte läkaren idag sa han att alla tester var bra och att värdena var som de skulle.
Det kändes bra.
Så nu är det medicinering fram till nyår och samtidigt är målet att minska dosen så mycket som möjligt i möjliga mån.
Det var ju bra att värderna var bra för att kunna göra det.
Så Leon får klara sig utan syskon ett tag till, men vi hoppas på det bästa i framtiden.

Jösses, nu är snart denna veckan också gjord.
Vet att det tjötas om att tiden bara springer iväg, men det gör den också.
Men det är roligt också, för det är ju ett bevis på att man själv trivs med livet och sin omgivning och att man inte sitte hemma och är bitter och har det tråkigt.
Nej, just nu händer det massor och livet leker. Man ska se positivt på livet och dess närhet. Då mår man som bäst!

Länge sedan jag lade ut ett kort på Leon-peon (mitt lilla smeknamn på bebben... eller ett av alla 1000...).
Har ju köpt en ny mobil, men har massor av små videoklipp där. Tyvärr har jag inte lyckats lista ut hur man lägger ut dem på bloggen, så vi får ta lite kort istället.


Leon i svampskogen


Leon älskar grävskopor


Finns inget dåligt väder.... bara dåliga kläder....


.... efter ett varmt bad i mys-badrock med Vov-vov



Kram där ute.... :)

Imorgon hoppas jag på det bästa.
Ett bra besked.
Ett positivt svar.

Ska till läkaren för att diskutera mina nässelutslag som jag råkat ut för.
Vanligtvis så är det inget speciellt med nässelutslag, utan de brukar gå bort av sig själv efter några veckor.
Men inte på mig.
Jag har haft det sedan januari. Eftersom det inte gick bort av sig själv har jag fått hjälp på traven av div. kortisontabletter, klåda-tabletter och tabletter för att motverka de andras biverkningar. Kändes ett tag som jag var ett levande apotek. Det gav inte med sig under våren utan när det började se bättre ut och jag sänkte kurerna på medicinen, slog det bak-ut och jag fick iallafall två gånger åka in till akuten. Svullnade upp i ansiktet och kunde inte andas normalt. Och så var det igång med nya kurer igen.

Ett uppehåll under sommaren kom faktiskt som det såg riktigt bra ut. Två månader var jag utan prickar och pluppar, och var nere på en riktigt låg dos. Men sedan, från ingenting, satte det igång och blossade upp igen.
Så nu går jag på starka tabletter för att få något slut på detta...

Tyvärr är tabletterna såpass starka att Leon får vänta på ett litet syskon än så länge.
Man ska inte bli eller vara gravid när man äter denna medicinen. Det är det som känns mest tycker jag.
Men man kan inte få alla önskningar uppfyllda i livet, och den största önskan har jag ju redan hos mig.

Men imorgon kanske jag kan få ett bra och positivt svar från läkaren som ser att mina prover ser bättre ut och att jag kanske kan trappa neråt...
Det är min önska just nu....

Håll tummarna!

Veckan som har gått har varit fullsmäckad.

Robert har börjat med praktik. Det innebär för mig att jag lämnar och hämtar Leon oftare på dagis. Det känns bra. Inte för han kan berätta så mycket om vad som hänt under dagen, men att bara se uttrycket hos honom när man kommer är värt sin kappsäck med guldpengar. Hmmm.... ett eget litet uttryck, Sara uttryck...
Kan ju säga det att Leon stortrivs nog på dagis, för ibland när jag hämtat honom, fortsätter han leka i 120 som om vi skulle stanna kvar där hela natten. Det är inte så han springer upp i famnen och ropar:
- Äntligen mamma, gud vad jag har saknat dig!
Mer ett snabbt konstanterande att jag har kommit och sedan åter tillbaka till leksakerna. Men han berättar gärna vad han har gjort och lekt med under dagen genom att dra mig i armen och pekar hej vilt på saker, samtidigt som munnen går i ett och några ord som da da och tittttta lyckas man lista ut.
Det känns bra ändå att han inte står och är ledsen hela dagarna. Det hade man ju inte klarat av.
Fröknarna på Igelkotten brukar säga att Leon kommer bli ett perfekt dagisbarn. Vad nu det innebär...

I tisdags förra veckan var Malin och hälsade på. Det var super trevligt. Det var ett tag sedan vi träffats så där på tu man hand, så det kändes som det var på tiden. Det lustiga var att vi båda hade samma tanke, så vi slog alla flugor vi kunde i en flugsmälla och möttes över en middag på V:a Gröngatan. Det var roligt för Leon också och busa med någon annan än sina föräldrar en tisdagskväll. Bjöd även på paj och inte för att skryta, så blev det riktigt gott. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Alltid lika trevligt. Malin, nästa gång kommer vi till Bangatan...

På onsdagen fick jag bege mig till Dagson. Nu fick det vara nog! Har hostat drygt en vecka nu, och värst är det på kvällarna. Rethosta... jösses vad retsamt. Både för mig och för Robert. Robert hade samma syndrom, så vi satt på kvällarna och hostade i kapp. Så det blev en tur på Dagson för utskrivning av hostmedicin. Nu har vi tagit det i snart en vecka, och det hjälper sådär... kanske början till en "svinis". Fortsättning följer...

I torsdags fick jag och Ulle ihop en lunch efter många om och men. Äntligen. Det gäller att få ihop det så ingen är sjuk eller inte jobbar eller har förmycket på jobbet... ja, det är inte alltid så lätt. Men nu fick vi äntligen träffats på Margaretas Källare över en tallrik mat. Ibland känns allt en timmes lunch alldeles för kort. Men gott och trevligt var det. Det får vi göra om snart....

På fredagen när jag skulle hämta Leon på dagis, berättade en av fröknarna att Leon hade fått några utslag under dagen. Nässelutslag!
Nej, tänkte jag genast. Det är ju det jag håller på att brottas med. De har sagt att det inte är smittsamt och att barn kan få det minst en gång i sitt liv. Men eftersom jag har så svår symtom av nässelutslag, så blev jag jätte orolig. Så direkt när vi kom hem ringde vi sjukvårdsupplysningen, och fick en tid på akuten kl 18.
Som tur var så började utslagen ge med sig av sig själv, så när vi kom till sjukhuset hade de mesta försvunnit. Han skrev ut Tavegyl till Leon för kvällen ifall det behövdes. Så det blev en sväng ut till Torp för inhandling av Leons första medicin.

Leon själv mådde utmärkt och hade inga besvär av sina nässelutslag. Det kanske är mamma som är klen...
Leons favorit farbror kom på besök på kvällen och lekte för fullt. Sedan slocknade Leon i sängen. Även vi andra var trötta efter ett första sjukbesök för vår lille bebbe...

Lördagen bjöd på strålande väder!
En perfekt dag för en travdag på Åby för hela familjen. Packat och klart beger vi oss iväg till Göteborg. Även Leons farmor och farfar var med, så vi var 5 st Gidlöf som intog Åbytravet med förhoppningar :)
Det kunde inte bli bättre väder, sällskap och mat. (Maten hade jag gjort själv...). Leon stormtrivdes. Det fanns en hel del att titta på. Människor i alla dess former, travhästar i alla dess färger och traktorer också... mest spännande av allt. Farfar tog även med honom på en karuselltur.
Detta är för er med travintresse:
Angående spelet, vinster och förluster så får jag väl säga att jag var den som stod för våra "högvinster
Jag gjorde som jag alltid (!) gör när jag är på trav. Satte mig i vår bärbara stol för att ta ut dagens V75 rad.
Tittar igenom travguiden som Robert inhandlat en vecka innan. Analyserar i ca 15 minuter fram och tillbaka. Sätter ihop en rad som jag VILL ha. Räknar hur mycket det går på. Tar alltid bort några hästar, för systemet blir alltid för dyrt. De hästar jag tar bort, spelar jag vinnare på, och de som är kvar (med sköna och roliga namn....) får vara kvar i systemet. Snacka travexpert!
Nja.... skratta bäst som skrattar sist. Mitt sköna system gav mig iallafall 6 rätt, och för er som är superinsatta, var det inte långt från 7 rätt. (Jäkla nr 12 i sista loppet!!!!).
Ja, så hela min dag på Åby kostade mig 100 kr på V75 och 50 kr vinnare. Inkomsten eller som vi säger VINSTEN blev 1300 kr. Inte helt fel!!!!
Så om ni vill ha tips inför lördag.... ring mig!

Ja, efter en sådan bra helg och vecka så avslutade vi den genom att åka ut till Casper och Ellinor i Dragsmark för att leka lite. Där bjöds det på pannkakor och lek för hela slanten. Mysigt!

Sedan var det verkligen God natt.

Det som kan nämnas är ju att Herren ger och herren tar....
Vår mikrovågsugn gick sönder i helgen... gissa vilka pengar som gick för att köpa en ny.... Typiskt!

Ja, ja inget att göra något åt. Ska bli intressant att se vad denna veckan har att bjuda på.

Kram där ute!!!

Nu har förkylningen tagit över mitt liv känns det som.
Eller iallafall hostan.
Finns det något värre än ret-hosta,
och varför visar den sig oftast starkast på kvällen?
- Då ska man ju sova!

Ja, man ska väl inte klaga. Det är ju inte influensan man har,
men ändå...

Nä nu hoppas jag att det vänder snart.
Nya friska tag...!!!

/ Host, host, host....

Idag firar jag och Robert bröllopsdag!

Vi har varit gifta i fyra år. Gifte oss 2005, en lördag i September. En solig och alldeles, alldeles underbar dag...
... som en bal på slottet helt enkelt.

Vi gifte oss i Herrestads kyrka och hade festen i Ljungskilegården omringade av familj och vänner högt och lågt.
Vädret var strålande vackert och riset i luften flög omkring i solskenet.

Tänk, det var fyra år sedan. Tiden går...

Livet leker!!!!!



Nygifta!



2005-09-10!!!!!



Herr o Fru Gidlöf



SKÅL!!!!

Nu är semsester slut!

Eller, jag kan inte påstå att det har kännts som semester direkt.
Mer som lång-ledigt...
Semester förknippar jag med SOL och BAD, men den varan har det inte varit mycket av.
Jag kan till och med räkna på fingrarna hur många sol dagar jag haft.

Vi har varit ute med båten i Ljungskile en solig dag... premär för Leon...
Vi har besökt Bodele och badat i gjyttjan där. Som tur var går inte Leon så långt ut...
Vi har haft en heldag med Leons kompisar Linn och Elvis på kallbadhuset i Ljungskile...
Vi har varit på Landbadet. Där hittade Leon sitt favorit ställe. En badfontän för små-bebbar... helt perfekt...
tyvärr var det den sista baddagen för i år, så snopet...!

Ja, min semester har istort sett bestått av småutflykter hit och dit.
En dag till Ullared...
En dag till Ljungskile...
En dag till Utby...
En nio-håls-runda på Lyckorna m mor...
En kväll på Kullrens o Mortenns m Anna...
En kväll ute m Mamma-ligan...

Sedan får man ju inte glömma bort lilla Leon, som har blivit stora killen, har haft inskolning på dagig. Så till det har det gått en del semesterdagar.
Jösses. Leon på dagis... vad tar dagarna vägen?

Ja, sommarsemestern är slut för denna gången.
Det enda man kan säga är att:

- Sämre väder kan det ju inte bli nästa år iallafall...