Sömn, ett minne blott....

Vår kära Leon har valt att hålla sig vaken på nätterna,
och sova på dagarna.
Tack för den skrutt...

Just nu är han inne i en skrikperiod, och vi får ta
hjälp av minifom (droppar för spädbarnskolik).
Förhoppningsvis går det över, för sömnen är just
nu ett minne blott.

Det värsta är inte att man inte får någon sömn, utan
att man  känner sig så hjälplös mot detta lilla knyte som
genom sitt skrik säger att han har ont i magen, och man
inte kan göra någonting mer än bära, trösta och kanske
sjunga en lugn liten vaggvisa. Tyvärr skriker Leon lite mer
när jag sjunger för honom, så jag vet inte om det är magen
eller min sångröst han skriker åt... Så för att skona
honom från det ena, har jag börjat vissla vaggvisorna istället.
Känns som han inte skriker lika högt då.

Men som sagt, hoppas det bara är en fas han går igenom
och vad jag hört av andra föräldrar så kommer det inte vara
sista gången jag säger:
- Hoppas det bara är en fas han går igenom...

Här är ett foto som jag tänker på varje natt när jag visslar vaggvisor i örat på skrutt:

image40

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0