Jag längtar efter min man...

Idag börjar Roberts tredagars-maraton på sitt jobb.
Låter lyxigt att jobba tre kvällar/nätter, och sedan
vara ledig upp till en vecka ibland.
Men det är inte så lyxigt när han väl är uppe i det,
och jag förstår honom.

Först på dagen får han ju spendera så mycket tid
med Leon som han kan vilket är den enda lyxen.
Sedan ska han hinna vila lite innan jobbet, för att
klara vara uppe hela natten.
När äntligen det passet är slut, och han ska bege sig
hem, så måste han vila hela förmiddagen, för att
sedan kunna orka vara "fit-for-fight" inför nästa nattpass.
Där emellan vill han ju umgås så mycket han kan med
sin son och sin fruga...

Men det som kan vara positivt, är att när han är ledig,
är han JÄTTE ledig.

Nu längtar jag efter min man!

Därför har vi tänkt planera in vår första semester med
Leon. Det ska bli jätte roligt och spännande. Semestern
är planerad en tur till Uppsala för att sedan fortsätta till
Stockholm. Träffa bästa vänner är aldrig fel!

Idag var vi hos läkaren på BVC på två-månaders kontroll
med Leon. Han sa att han var en stark krabat och hängde
otroligt bra med blicken och huvudet. Berömde Leon väldigt
mycket, och sa att allt var ok. Skönt att höra från någon som vet.

Varje gång vi har varit hos läkaren har Leon somnat i vagnen.
Han gillar att sova i vagnen, särskilt när den rullar på kullersten
eller något liknande. Skönt att vara så liten och ha det så gott!


Kommentarer
Postat av: Annelie

Haha, jag brukade köra Emma med vagnen över tröskeln. Ju mer det skumpade desto bättre sov hon :-)



Det där med arbete, jag vet. Från en nattarbeterska till en annan.

2008-07-15 @ 23:38:08
URL: http://anneliehansson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0