Fru Sara Gidlöf - mamma till Leon !!!

Tänkte ge er en inblick hur den mesta tid på mitt jobb ser ut och låter...
(Det som är skrivet inom parantes händer inte så ofta, men förekommer ändå...)



Sara:
-Nästa... Hej! Önskas det ett nytt pass?

Kunden:
- Ja, jag ska precis ut och resa och såg just att mitt pass har gått ut. Hur snabbt går det att fixa ett nytt?

Sara:
- Det tar en vecka allt som allt. När ska du åka? Ska du åka inom en vecka får du söka ett provisoriskt pass som bara görs på Landvetter eller Göteborg och kostar 980 kr som gäller en resa.

Kunden:
- (Vaaaa.... det har ju inte jag råd med... går det inte att fixa på något annat sätt?)

Sara:
- (Nej tyvärr. Giltlighetstiden i passet står där för att man ska veta när det slutar gälla, och det ger ju också en liten   "hint" om när det är dags att söka ett nytt pass.) *charmig blinkning*

Kunden:
- Ok. Då gör vi ett nytt pass.

Sara:
- Jamen då sätter vi igång direkt vet ja.... Legimitation tack... *skämtsamt leende*

Kunden:
- Går det bra med körkort?

Sara:
- Självklart, jag är inte omöjlig... *skämtsam igen...*

Samtidigt som jag knappar in personnr och diverse uppgifter som ska skrivas in i ansökan hör jag:

Kunden:
- Har ni ingen spegel så jag kan fixa till mig lite? Man ska ju ändå ha passet i tio år...

Sara:
- Fem!

Kunden:
- Va?

Sara:
- Fem! Fem år är de nya passen nu för tiden. De har ändrat de nya till fem år plus att passet har ett chip i sig som läser av biomitrin i ansiktet och lagrar alla uppgifter för säkerhetsskäl. Toaletten finns längst ner till vänster, säger jag och pekar bort i korridiren.

Kunderna smiter oftast dit, med det finns också de som struntar i det, eftersom de BARA gäller fem år.

Sara:
- Ja, då sätter vi i gång... Telefonnr? Längd?... Ok, då sätter vi igång.

Jag knappar in uppgifterna jag fått av kunden och ändrar vår fotostolpe till kundens matchande höjd.
Framför oss i luckan vi sitter är vi nämligen "inramade" av de nya fotostolparna som används när vi gör passen. Digitala och datorstyrda stora grejer...

Sara:
- Ställ dig framför kameran, och titta rakt fram med neutralt ansiktsuttryck, så sköter jag resten.

Kunden vrider sig genast om till mig och säger:
- Va.... får man inte le....?

Sara:
- Nej, svarar jag vänligt, datorn mäter biomitrin i ansiktet, och om du då ler ändras din biomitri. Så, ställ dig nu rakt fram med neutralt ansiktsuttryck, så sköter jag resten.

Kunden står spänt och stirrande framför kameran och väntar nya order från mig.

Sara:
- Så nu var det klart.

Kundens personuppgifter kommer upp på en skärm, och jag ber dem läsa igenom dem.

Kunden:
- Får man se hur kortet blir ???

Sara:
- Javisst, *lugnande röst*, först ska du bara läsa igenom uppgifterna så de stämmer och skriva din namnteckning.

Kunden skriver sin namnteckning, och sedan "klickar" jag upp hela ansökan med kort och namnteckning så kunden får se hur det kommer se ut när det är klart.

Kunden:
- Guuuuuuuud vilket gräsligt kort !!!! Jag ser ju ut som en strafffånge....Får man ta om det?

Sara:
- Kortet är godkänt, och man får ju inte le på kortet.

Kunden:
- (Men detta kortet kan jag inte ha.... Jag måste ta om det !!!)

Sara:
- (Man får ju inte le på kortet, så du vet, och det är godkänt)

Kunden:
- (Men snälla.........................)

Sara:
-(OK, men bara en gång till.)

(Kunden gör sig iordning igen, och jag tar ett nytt kort. När man väl har tagit ett nytt kort, fösvinner det gamla.
På displayen kommer det upp ett kort som är identiskt lik det andra kortet, och jag visar det för kunden.)

Kunden:
- (Jaaaa, detta blir ju mycket bättre.)

(Jag skakar tyst och osynligt på huvet och fattar inte hur de tänker....)

Sara:
- Detta blir 400 kr. Du kan betala med kort eller kontant...

Kunden betalar, och jag får ett kvitto utskrivet som kunden ska ha.

Sara:
- Spara detta kvitto, det ska lämnas fram när du hämtar passet, och det tar en vecka, sedan ligger det här. Så du kan komma när du vill och hämta det.

Kunden:
- Tack !

Sara:
- Tack själv, och vi ses väl om fem år då..... *Överdrivet trevligt, men ändå lagom....*

Ungefär så här kan en dag på jobbet se ut... man säger att det är enformigt att stå på bygglina eller löpande band, men ibland känns detta också väldigt enformigt.... Men det varieras ju i och för sig  med barnfamiljer med sjutton barn, griniga kunder, utlandssvenska m konstiga pappersbevis, mm

Tur att jag är en sådan trevlig och servicinriktad person, som gör jobbet till ett enda stort nöje !!!! *skratt*