- Gunde, ge mig min nyckel...
Idag fick vi nyckeln!!!! Jippi :))
Det är alltid spännande. Vi som har flyttat några hundra gånger, vet precis hur känslan av att hämta nyckeln till sitt nya boende är. En känsla av spänning, överraskning, nyfikenhet och planering.
Man har liksom glömt lite hur den ser ut och vilka färger den har i rummen. Sedan är det alltid roligt att se den utan de möbler som tidigare fanns där. När man ser de tomma rummen, planerar man genast var och vad saker ska stå. Vi har lite flyt med köket, för vi har fått helt nya vitvaror och en ny spis med häll. Det känns lite lyxigt med sprillans nya saker och fräscht dessutom.
Ja, nu när man har fått nyckeln vill man flytta direkt!
Den stora flytten bär av helgen efter påsken. Sedan bor vi där.... vårt hem! Spännande.... :))
Men en så länge är vi kvar på V Gröngatan och packar lite lådor då och då. Hmm, undra hur Leon kommer ta det. Han kommer ju få ett helt nytt rum, ny miljö, nya vänner och sedan även nytt dagis. Hoppas det går bra. Känner inte någon direkt oro. Han är ju trygg i sig själv, så det löser han säkert. Ärvt av mig!
Då känns det värre med Robert...hihi. - Ja, han får väl hitta sig en golfpolare så blir det säkert bra.
Själv ser jag mig på parkbänken vid lekplatsen med en kopp kaffe (eller på helgen med ett glas vin kanske...), sitta och tjöta med de andra mammorna....vips.... mitt namn är Fru Svensson Svensson.
Nu börjar ett nytt kapitel i livet. Snart är det tillräckligt för att göra en tjock bok!
Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen...
Ja, i söndags bar det i väg till fjällen för vår del.
Söndagen började faktiskt med ljus, sång och paket vid sängen.
Två herrar kom insjungande och med sig hade de paket och ljus på en bricka. Det låter kanske lite fånigt, men jag var så upp i fjällenresan att jag faktiskt glömt bort att det var min födelsedag.
Jag blev så glad och som ett barn på nytt slet jag genast upp presenterna.
Det ena var en jätte fin tröja som Robert köpt. En slags figursydd munkjacka m trekvartsärm. Jätte fin.
Det andra paketet innehöll ett jätte fint armband. Ett armband i guld m ett hjärta som hänger.
Sedan var det dags för oss att packa in oss i bilen. Mina föräldrar, samt Jonas och hans familj och jag, Leon och Robert. Snacka om skidsemester....
Men det gick galant. Det började med att alla sjöng -Ja må hon leva... , vad kan då gå fel liksom...!
Resan upp gick kanonbra. Stannade två gånger, sedan var vi framme.
Väl framme i stugan var det bara att installera sig och få det att kännas som hemma. Stugan var jättemysig och vi kände oss verkligen hemma direkt.
Framme vid sturgan efter vår lilla biltur.
Här är vår stuga utifrån.
Stugan från insidan m lek och mys.
Det var fint väder till en början som sedan övergick till snö och sedan dimma. Men skidåkningen var det inget fel på. Vi fick åkt skidor varje dag. Vi fick lite hjälp med Leon så jag och Robert kunde åka lite ihop. Sedan åkte jag och Leon skoter också. 30 kr kostade det, så fick vi oss en liten åktur. Leon tyckte det var roligt.
Leon på skoter färd.
Tyvärr blev ju Leon lite sjuk. Eller ja, inte så lite sjuk. Han fick väldigt hög feber och fick leva lite på alvedon samt nässpray. Hostan jag hade fick naturligtvis han. Typiskt. Undra om det är något med oss och fjällenresor????
Det var synd om stackars Leon, men barn är bra lustiga. För även om han hade feber och hosta, lekte han och var som vanligt på dagarna. Då var det värre på nätterna. Men nu var det skönt att man kunde gå in på ICA och handla läkemedel. 
Här är Leon och hans kusin i full gång....
Här är backarna i Branäs...
... och här är belöningen man får i toppstugan efter en dag i backan :)
Sammanfattningsvis hade vi det jättebra med mycket skidåkning. Vädret kunde ju varit lite bättre, men det finns sämre väder också, så man kan ju inte få allt. Vi var borta från söndag - torsdag och det var alldeles lagom. Leon var jätteduktig, det var alla barn. Men jag tror han tyckte det var gott att komma hem oxå.
Så när vi kom hem var vi på vårdcentralen, så nu är det pencillin och hostmedicin som gäller i fem dagar.
Semle-skurk omhändertagen av polisen...
I torsdags när jag kom hem från jobbet och kände mig lite hänging, tänkte jag att jag får kolla om jag har feber...
... Ojdå, jag hade visst 38.6 grader.
Inte konstigt att man kände sig lite seg och däven. Ja, ja... vila är väl det bästa.
Så jag resonerade att jag skulle kolla febern på mogonen på fredagen. Hade jag ingen skulle jag gå till jobbet. Mest för att jag hade bestämt med Jessica att vi skulle luncha ihop, men det säger vi inte högt till chefen... ;)
På morgonen hade jag ingen feber, men var lite seg. Jag tog mig ändå till jobbet och kände att jag får ta en ipren om huvudvärken blir värre. Tyvärr blev den det, samt febern kom smygande och mattheten sköljde över mig som en stor våg. Jag fick ringa Jessica och lämna wo :(.
Robert var snäll och kom och hämtade mig. När jag kom hem gick jag direkt in till sängen och lade mig på kudden. Det kan inte tagit många minuter innan jag somnat. Sedan sov jag från kl 11-15.30. Det behövdes!!!! Sedan vaknade jag av en liten Leon som drog i mig och undrade vad jag gjorde under täcket vid den tiden på dygnet. Men vad skönt det var att vila/sova.
Sedan var det dags att äta middag. Robert var så snäll och hade köpt en överraskning till efterrätt till oss.
Det var en gigantiskt semla från Einars konditori. Har nog inte sett en så stor semla!
När vi väl börjat äta på den, kände vi hur mätta vi verkligen var. Så Robert skulle skoja lite med Leon och skulle kasta den i ansiktet på mig. Det var bara det att skoj blev det blodigt allvar!
Först fick jag lite semla på mig, sedan var det Leons tur. Sedan var det semlekastarens tur...
Leon var ett av offren...
... och här var skurken...!
Det är allt tur att vi har två poliser i vår familj. Jag jobbar dagtid och sedan har vi killen som jobbar natt...
Leon som polis samt alltid beredd att rycka ut med polisbilen.
*
Ja, man kan ha roligt även om man är lite sjuk och krasslig.
Nu är det bara laddning för fjällen resan som gäller. Vi kan ju inte ha två resor som blir fiasko.
Men jag känner mig redan bättre...host, host...!
Host... host....host...
Man kan säga att det är lite snuvigt och hostigt.
Igår var det lite feber som hägrade, men det dämpades med Ipren.
Värre var det med hostan. Den var elak! När man väl började hosta kunde man inte sluta.
Host...host....host...
Jag hade en hostmedicin stående i kylen från förra gången hostan hälsade på.
Tyvärr blev man galen när man tog fram den.
Alltså, det där med barnsäkert....
Denna flaska var både barnsäker och vuxensäker. Jag fick verkligen inte upp den. Och jag klassar mig själv som vuxen. Inte nog med att jag höll på att hosta ihjäl mig, svettig av att försöka få upp flaskan gjorde inte allt lättare precis. Det slutade med att jag fick be en stor, muskulös och stark man (dvs Robert) till hjälp. Och han är ju stark som ett hus, men jag lovar... han fick också ta i.
Ja, det är tur att jag vet att Leon kommer ALDRIG få upp den om han skulle få tag i den av misstag. Och får han det så kommer jag anmäla honom till tv-programmet Världens starkast man!
Men när jag väl fick mig en dos av medicinen så kunde jag äntligen sova.
Jag hoppas verkligen detta går över till helgen. Jag smittades av Leon, men Robert däremot har lite känningar i halsen. Typiskt om det skulle bli ännu en skidresa i sjukdomens tecken.
Håller tummarna för att det INTE kommer bli så.
Leon älskar sin nya tröja...
Så här såg våran lördag ut...
Inte ovanligt alls. Man är liksom van att gå upp runt den tiden. Sovmorgon har man om man får sova till 07.
Lördagar gör det inget att gå upp, eftersom Robert för det mesta spelar tennis kl 08. Har inga kommentarer till det.... ;)
Men medans han svettas och springer efter en liten gul boll, brukar jag och Leon mysa framför barnprogrammen på tvn och Leon får sin klassiska morgonvällning. Sedan brukar vi städa lite och leka samtidigt. Mest lek...
Sedan dukar vi fram frukost och det lyxar vi också till oss framför tvn till Lattjo Lajban på Tv4. Riktigt roligt om jag får säga det själv....hihi.
Sedan efter ett tag kommer pappa Robert hem och gör oss sällskap.
Idag var det strålande väder ute, så vi bestämde oss för att komma oss ut på förmiddagen. Så runt 11 kom vi ut tog då vagnen och begav oss in till stan. Då somnade Leon i vagnen. Så det var bara att gå en långpromenad eftersom han brukar sova runt en timme. Så det blev en tur runt Uddevalla i vår solen. Inte helt fel!
Sedan när Leon vaknade var det dags för att ge honom lite mat. Vi bestämde oss för att unna oss lite lunch på Cheers. Så det blev en visit där med hamburgare och äggnudlar för oss alla. Öl till maten för de vuxna.
Leon fick också sällskap av vår kära vän Ehlers. Han kan då konsten att roa ett barn. Även vuxna för den delen. Leon var så nöjd som fick glass av den snälla farbrorn. Men han tyckte allt det var konstigt och fachinerande av att farbrorn hade målat sig så på armarna... - Det får man ju inte!!!!
Efter den trevliga vistelsen på stan var det dags att gå hem. Där väntade travet för Robert, nagelmålning för mig och vattenlek för Leon.
Ja, idag ska Leon och Robert har grabbkväll, medans jag ska på 25-års kalas till Karro. En fest i Rock n roll anda ska det bli. Så nu blir det först duschen och sedan nitarmband på.... ;)
Här kommer lite kortfrån vår vardag.
Det känns som det var länge sedan jag lade ut några nu.
Leon o mamma en helt vanlig lördag
Leon leker båt m vår trådback. Som sällskap har han Vov-vov o elefanten Leif
Leon leker med vatten. Blöt lek...
Leon och min farfar på hans 95-års kalas. Inte Leons alltså ;)
En tröja för Herr Nilsson...
Denna tröjan är gjord till Leon av Jennie på WilleBus.blogspot.com
Hon är så duktig och Leon kommer bli så glad.
Just nu är han inne i en ap-period och har precis lärt sig säga apa. Mest hela tiden...
Älskar att kolla på Pippi och just Herr Nilsson.
- Apa...apa!!!!!
Vad passar inte bäst då om inte en ap-tröja!
Tack Jennie.
(Lovar att lära mig att länka till sidor till nästa gång jag gör reklam för dig)
Leka är ändå livet....
Leon och Robert sover.
Robert har varit lite dålig och behöver vila och Leon sover av ren utmattning från en supertrevlig förmiddag med Anna och Malin. Var nere hos dem på fika för att lämna lite kläder till Anna som jag inte behöver just nu. Men inte bara för det. Även för att tjöta lite och bara träffas. Annas dotter Malin var också hemma, så Leon hade fullt upp att leka. Hon är så himla duktig med Leon och Leon stormtrivs i hennes sällskap. Det märks, för han går fram till henne och tar hennes hand och drar iväg med henne för att leka. Även jag och Anna har kul när vi "leker". Alltid så kul och skönt att prata med henne. Vi är precis på samma nivå och hon förstår allt jag säger och jag förstår allt hon menar. Det är skönt med sådan vänner. Det är dom som betår. De som förstår.
Just nu sitter jag egentligen bara och väntar på att Leon ska vakna, sedan ska vi iväg på 95-års kalas för min farfar. Tänk, han föddes 1915. Tänk att få uppleva så mycket som han har gjort. Spännande!
Man kan bara hoppas att mina nära och kära också får uppleva många och bra dagar i sitt liv. Ska nu bara slå in hans present. En klassisk chokladask får det bli... :)
Jag hatar företag som bara vill ha och ha...
Nu har jag varit i kontakt med Telia i tre dagar.
Inte frivilligt...
Det började med att vi har ett avtal med Telia. Ett paketerbjudande som vi tog när vi flyttade till V. Gröngatan förra året i mars. Där ingår det Tv, bredband och telefoni. Bindningstiden är fram till februari nästa år 2011. Så vi begärde flyttning av detta till vår nya lägenhet och att vi ville att det skulle träda i kraft 1 april.
Då fick jag ett SMS från Telia, som bad mig att ringa upp dem på 90 200.
- Okej, det kan jag väl göra. Inga problem... trodde jag...
Först fick jag tala in tydligt vad jag ville, som ändå inte fungerade, utan att jag hamnade på fel avdelning. Jag hittade inte något sätt att ta mig tillbaka till huvudmenyn, så jag fick ringa upp dem igen. Denna gången talade jag övertydligt och då gick det lite bättre. Men när jag väl kom fram var jag "bara" 61:e i kön, som beräknades ta upp till en timme. Som tur var hade de en tjänst som gjorde att man kunde be dem ringa upp när det var min turordning i kön. Tur dom hade den tjänsten, för vem hade orkat och haft tid att sitte i en timmes telefonkö?????
När de sedan efter drygt en timme ringde upp, berättade de för mig att vi tyvärr inte kunde flytta med vårt avtal eftersom det inte fanns någon "ledning" för tv:n framdraget till dit vi skulle flytta. Men de skulle naturligtvis göra om vårat avtal, så vi bara kunde ha kvar bredbandet och telefonin. Det avtalet i sig skulle då kosta oss 10 kr extra i månaden. Hmmm.... hur går det ihop????
Jag sa genast att vi INTE tänkte gå med på det och tänker diskutera detta med min man som är chef för denna avdelningen i vårt förhållande.
-Jag återkommer imorgon, sa jag.
Jag och Robert gick igenom vad vi skulle göra och vad som var bäst för oss. För oss var det naturligtvis bäst att säga upp hela skiten! Vi letade febrilt efter något i deras avtalsvillkor som kunde ge oss rätten att säga upp det. Och jippi.... vi hittade något. Det fanns en punkt som sa att om inte Telia kunde leverara tjänsten så kunde den sägas upp med omedlebar verkan! Jippi!
Så Robert ringde direkt och hamnade i den kända 1-timmes kön. När de sedan ringde upp efter ett bra tag, kunde de inte hjälpa oss för att just den avdelningen för uppsägning var stängd. Men de lovade att ringa upp nästa dag.
Nästa dag kom och de hade sagt att de skulle ringa innan kl 12. Icke sa Nicke. Ingen Telia. Så det slutade med att jag fick ringa upp dem till slut. Samma jäkla kö och samma jäkla väntan. Tillslut ringde de upp och jag blev placerad i kön för uppsägning. Tyvärr var jag tvungen att lägga på, för de svarade aldrig. Så ÄNNU en gång ringde jag Telias kundtjänst. Kö-väntetid-telefonist... Kan det här nu!!!!
Fick pratat med en telefonist och jag berättade hela min historia och dess gång, och han lovade att hjälpa mig. Så han tog ärendet och gjorde det direkt från kundtjänsten. Kunde de inte gjort det från första början!?!
Så var det äntligen klart. Äntligen!
Vad händer då? - Jo, jag får ett telefonsamtal från Telia! En försäljare som sett att vi sagt upp vårat avtal och vill sälja oss ett nytt...!
Det tog Telia tre dagar att fixa vår uppsägning, men det tog dem fyra timmar att ringa och vilja sälja oss ett nytt. Fy f-n för Telia alltså!
Så nu har jag skällt lite. Känns genast lite bättre.
På söndag ska jag och Leon på kalas till min farfar. Han fyller 95 år.
Våren är efterlängtad...
Jag får vårkänslor nu...
Det var i och för sig -10 grader på morgonen idag.
Det var min tur att lämna Leon p dagis.
Vi gjorde oss iordning runt klockan 06.30.
Det var redan ljust ute.
Vårkänslor!
När vi sedan gick till bilen, var det isit som bara sjutton,
men i mitten på vägen såg man asfalten.
Vårkänslor!
Nu när jag sitter och tittar ut, strålar solen utanför och det är en klarblå himmel. Snön droppar från taket och mina solglasögon ligger i väskan.
Vårkänslor!
Det ska bli runt plus/minus noll hela helgen och solen ska fortsätta lysa.
Det känns skönt just nu och man längtar mer och mer till sommaren.
men vi får ta det i tur och ordning.
Först vårkänslor och sedan sommarfeeling!
Only for you...
