Snöstorm, julgran och sju månader senare...
Idag tog vi en liten biltur för att testa Leons nya bilbarnstol.
Typiskt oss... när vi åkte blev det snöstorm... helt otroligt.
Vi skulle bara ta en liten tur och bestämde oss för att åka till Överby i Trollhättan.
När vi kommer ut på motorvägen, börjar det snöa lite lätt. När vi passerar Trestad center är vi omringad av snöstorm. Vi som bara skulle ta en liten oskyldig tur... men allt gick bara bra. Som tur var hade Robert fixat iordning dubbdäcken på bilen. Bilbarnstolen var jätte bra iallafall, och Leon såg ut att gilla den.
När vi var på Överby, tog vi en fika. Där bestämde vi oss för att ha en julgran i år. En livs levande julgran!
Det är första gången för både mig och Robert i vårt vuxna liv att ha en julgran i lägenheten. Spännande!
Så vi blev helt exalterade och sprang in med Leon på armen till Rusta och inhandlade julgranskulor, juleljus, stjärna och julbock. Det är en början iallafall. Jag har lovat Robert att han ska få stå för inhandlandet av granen och fixa in den och resten där till. Det enda jag ska göra är att vara med och dekorera den. Vi får se hur det slutar...
*
Min premiär för bjudandet på tradera gick till någon annan. Det gjorde inget, för jag "testade" bara lite hur det fungerar. Men som Annelie skrev, förstår jag att det kan vara lätt att hamna i "bud-träsket". Det var riktigt roligt, så det blir nog inte sista gången... :)
*
Imorgon, torsdag 11:e december, blir Leon 7 månader. Jösses, vad tiden flyger fram. Leon håller just nu på att lära sig krypa. Det ser roligt ut. Han ställer sig på alla fyra och gungar fram och tillbaka för att träna sig. Tyvärr går det mer bakåt än framåt. Han börjar även jollra en hel del... högt också. Det låter roligt och han försöker härma så gott det går. Han kräver lite mer att underhålla, för han håller igång hela tiden...
Så här kan det se ut när han blir underhållen av sin far. Han älskar att sitta på axlarna. Det är säkert mycket roligare att sitta på pappas än mammas. Jag menar, när han sitter på mina axlar kommer han ju inte speciellt högt upp...
Typiskt oss... när vi åkte blev det snöstorm... helt otroligt.
Vi skulle bara ta en liten tur och bestämde oss för att åka till Överby i Trollhättan.
När vi kommer ut på motorvägen, börjar det snöa lite lätt. När vi passerar Trestad center är vi omringad av snöstorm. Vi som bara skulle ta en liten oskyldig tur... men allt gick bara bra. Som tur var hade Robert fixat iordning dubbdäcken på bilen. Bilbarnstolen var jätte bra iallafall, och Leon såg ut att gilla den.
När vi var på Överby, tog vi en fika. Där bestämde vi oss för att ha en julgran i år. En livs levande julgran!
Det är första gången för både mig och Robert i vårt vuxna liv att ha en julgran i lägenheten. Spännande!
Så vi blev helt exalterade och sprang in med Leon på armen till Rusta och inhandlade julgranskulor, juleljus, stjärna och julbock. Det är en början iallafall. Jag har lovat Robert att han ska få stå för inhandlandet av granen och fixa in den och resten där till. Det enda jag ska göra är att vara med och dekorera den. Vi får se hur det slutar...
*
Min premiär för bjudandet på tradera gick till någon annan. Det gjorde inget, för jag "testade" bara lite hur det fungerar. Men som Annelie skrev, förstår jag att det kan vara lätt att hamna i "bud-träsket". Det var riktigt roligt, så det blir nog inte sista gången... :)
*
Imorgon, torsdag 11:e december, blir Leon 7 månader. Jösses, vad tiden flyger fram. Leon håller just nu på att lära sig krypa. Det ser roligt ut. Han ställer sig på alla fyra och gungar fram och tillbaka för att träna sig. Tyvärr går det mer bakåt än framåt. Han börjar även jollra en hel del... högt också. Det låter roligt och han försöker härma så gott det går. Han kräver lite mer att underhålla, för han håller igång hela tiden...
Så här kan det se ut när han blir underhållen av sin far. Han älskar att sitta på axlarna. Det är säkert mycket roligare att sitta på pappas än mammas. Jag menar, när han sitter på mina axlar kommer han ju inte speciellt högt upp...
Kommentarer
Postat av: Annelie
Emma studsade fram på rumpan tills hon en dag gick. Något krypande gick hon aldrig med på.
Trackback
