Fru Sara Gidlöf - mamma till Leon !!!

Jag är en person som gillar att få brev.

När jag var liten hade jag säkert tjugo
brevvänner samtidigt runt om i sverige.

Det kunde vara en kompis jag träffat på
vår segelsemester på sommaren, eller
en vän som jag åkte skidor med i fjällen
som jag träffat i backen.
Eller en pennvän som man fixat genom
Kalle Anka.
Jag har även brevväxlat med min granne
tvärsöver gatan där jag växte upp.

Mamma förlorade väl en peng på detta,
eftersom hon fick stå för portot till alla brev.

Breven var skrivet med glädje och omsorg,
och gärna lite utsmyckade med klistermärken
eller skrivet med glitter-penna te x.

Breven jag skrev var oftast långa. De innehöll
allt - och inget...
Mycket var format i frågor, så mottagaren
kunde skriva ett brev tillbaka för att iallafall
svara på mina frågor.

Känslan av att varje dag gå till brevlådan för
att se ifall det ligger ett brev där, var höjdpunkten
för dagen.

Brevskrivandet var som mest intensivt när jag
var liten, och gjorde väl en paus i tonåren.

Men när jag var 23 år åkte jag till Frankrike i
tre månader, och för att hålla mig "update" med
vad som hände hemma i Uddevalla, sattes brev-
skrivandet igång igen. Det var många av mina
vänner och även min familj skrev till mig.

Då kom samma känsla av att gå och kolla
brevlådan varje dag tillbaka. Och varje gång
det låg ett brev där, fick man samma skön
känsla i kroppen.

Efter det har jag inte skrivit brev på jätte länge,
förrän en vän sa till mig att han saknade att få
ett brev, ett helt vanligt brev, i brevlådan. Nu för
tiden håller man kontakten via datorn eller
mobilen.

Därför bestämde jag mig för att skriva ett brev
till honom. Kanske inte var det roligaste brev
jag skrivit i mina dar, men känslan av att skriva
ett brev igen gjorde mig glad.

Inte för att vi har börjat brevväxa eller så, men jag
tror han uppskattade det, för han skickade mig
ett vykort (som jag klassar som ett mindre brev).

Jag får väl försöka skriva ett brev till någon minst
en gång per år, så jag får känna den här sköna
känslan man får av att skicka ett brev till någon.

Idag när jag hörde brevbäraren utanför mig, kommer
alltid det där lilla pirrandet i magen. Nog för att jag
får brev alltid...

... men det är INTE räkningar jag vill ha!!!