Barn på nytt...
Man kan inte alltid skylla på vädret.
Huvudvärken, febern och tröttheten berodde visst inte på åskan, utan att jag drabbats av en barnsjukdom, som jag glömt att jag inte har haft.
Så jag fick den i vuxen ålder i stället.
Vattkopper!
Hua... det kliar, söver en och ger en skyhög feber. Små blåser som förvandlas till små elakingar.
Man lever lite på alvedon och tavegyl.
Robert har redan haft det och Leon fick det aldrig nu. Han kanske redan har haft det, eller så får han det snart. Hoppas det, så han slipper få det i vuxen ålder.
Nu har det gått en vecka sedan jag fick det, och snart kan jag nog gå ut bland folk. Koppor överallt, som ska läkas och falla bort. Hoppas det går fort.
Nu ska jag ta en dusch iallafall, så får vi se vad det leder till... ;)
nej men...krya på dig, din stackare där.
Stackare!!! Vattkoppor är ett djävulens påfund.
Nä men fy vad tråkigt att höra!! Det ska ju vara riktigt jobbigt när man får det som vuxen! krya på dig! kram
Ja fy så trist Sara! Det positiva i kråksången är väl iaf att du mot din vilja hinner varva ner innan semesterns start. Å att du inte blev sjuk under din ledighet och missade halva semestern. Ska iaf bli så himla kul att du är ledig nu i juni. Då hoppas vi på mycket fint väder så vi kan bada lite. Förresten som du kanske sett har jag lagt ner fejjan. Beror mkt på mitt nya jobb men även att jag inte kommer ha tid för det. Berättar mer när vi ses. Hör av dig när du vågar dig ut! Kramis
