Klump i magen är inte roligt...
Idag fick jag faktiskt en klump i magen för första gången på länge.
Tanken slog mig att det är sista dagarna jag är hemma och är mammaledig.
Nästa vecka börjar jag jobba heltid!
Tokigt värre... vad tiden bara springer fram. Nästan så det känns som den springer förbi mig ibland.
Tyvärr har jag känslan av att en vecka på jobbet, och sedan sitter man där och allt känns som vanligt igen.
Det är ju jätteroligt att Robert kommer få vara hemma m Leon så som jag har fått vara. Det är inte det jag vill ha ändring på.
Nej, jag hade trivsts som bäst att jobba två dagar i veckan, för samma lön som heltid... inte fel det inte...!
Men nej, tillbaka till verkligheten. Har man inget toppbetalt jobb som man har råd att vara hemma ifrån, så är det verkligheten man hamnar i. Och så är det bara.
Men ändå.... nästa måndag... *klump i magen igen...*
Ok, jag ska sluta klaga på mitt i-lands problem och istället de här två sista dagarna fokusera på mig och Leon. Försöka hitta på roliga saker. Japp.... så får det bli!
Tanken slog mig att det är sista dagarna jag är hemma och är mammaledig.
Nästa vecka börjar jag jobba heltid!
Tokigt värre... vad tiden bara springer fram. Nästan så det känns som den springer förbi mig ibland.
Tyvärr har jag känslan av att en vecka på jobbet, och sedan sitter man där och allt känns som vanligt igen.
Det är ju jätteroligt att Robert kommer få vara hemma m Leon så som jag har fått vara. Det är inte det jag vill ha ändring på.
Nej, jag hade trivsts som bäst att jobba två dagar i veckan, för samma lön som heltid... inte fel det inte...!
Men nej, tillbaka till verkligheten. Har man inget toppbetalt jobb som man har råd att vara hemma ifrån, så är det verkligheten man hamnar i. Och så är det bara.
Men ändå.... nästa måndag... *klump i magen igen...*
Ok, jag ska sluta klaga på mitt i-lands problem och istället de här två sista dagarna fokusera på mig och Leon. Försöka hitta på roliga saker. Japp.... så får det bli!
Kommentarer
Postat av: mikaela
Vet precis hur du känner dig! Jag hade sån ångest att jag började gråta dagen innan jag skulle börja jobba. Ville inte alls!
Men visst är det som du skriver, att efter 1 vecka så känns det som om man inte har varit hemma alls.
Förstår inte de som börjar jobba efter bara 2-3 månader, tiden de är små får man ju aldrig tillbaka. Ta till vara på den.
Vi får jobba på nummer 2 och göra vårat år i repris, för visst har vi haft det super!!?
Kram på dig!
Trackback
