Fru Sara Gidlöf - mamma till Leon !!!

Drömmar är och förblir ett mysterium.

Själv kommer jag ihåg mina drömmar väldigt tydligt.
Ibland känns de tillochmed nästan som verklighet.
Därför är jag extremt mörkrädd och har varit det sedan jag var liten.
Första mardrömmen som jag kommer ihåg var efter att jag tjuvkikat på filmen Fåglarna av Alfred Hitchcock.
Livrädd vaknade jag mitt i natten och var jätterädd.

Jag har även drömt om att jag har blivit uppfinnare.
I drömmen har jag uppfunnit något som "alla" behöver och jag har lösningen på det mesta.
Tyvärr kommer jag inte ihåg exakt alla detaljer när jag vaknar. Oftast är det själva uppfinningen som är lite diffust...

Har även drömt att jag blivit jagad och biten av en stor björn. I drömmen säger jag till mig själv att jag inte vill drömma mer, utan vill vakna, men jag fortsätter drömma vidare, tills björnen har kommit i kapp mig och tagit ett stort kax av min arm. Vaknar med ett ryck och har fruktansvärt ont i armen. För en sekund tänker jag...
- Var det en dröm eller verklighet?

Tyvärr har jag fått gå in till Leon några gånger på förkvällen när han har somnat. Då har han skrikit och drömt. Mardröm när man är 5 månader... inte roligt! Stackars lilla Leon.

Ja, drömmar är ett stort mysterium.

Go natt och sov gott. Nu ska jag sova lite och se vad för drömmar det blir i natt...