Fru Sara Gidlöf - mamma till Leon !!!

Idag var det Leons tur!

Jag tänkte vi skulle hinna till BVC och väga och mäta Leon.
De har öppen mottagning mellan 9.30 - 11.
För er som har eller har haft småbarn, vet att man inte kan planera
tider som man kunde innan. Man vet aldrig när man kommer iväg eller om...
Jag och Leon började fixa iordning oss halv elva. Tio minuter i elva satte
jag Leon i bilen och körde som en toka ner till söder. Vi kom in
en minut i elva. Gissa vems blöja som smattrade till...jo Mr Gidlöf junior (Leons alltså).
Så när vi bytat den och gjort allt klart, var självklart klockan över elva. Typiskt!
Som tur var kunde vi få hoppa in emellan två bokade tider och göra vårat ärende.
Det resulterade i att Leon nu vägdes upp till 5880 och var nu 62 cm. Stora killen!

Efter besöket hos BVC hade jag bestämt date med en tjej i våran föräldrargrupp.
Hon har en dotter som är en månad äldre än Leon. Linn är nämligen född 10 april.
Det började med ett besök på museet. Där har det nämligen skötrum. Perfekt!
Efter vi bytat och matat våra små liv, bar det iväg bort till stan för några ärenden
Mikaela skulle göra. Då börjar Leon visa vilket humör han var på...
Han skrek och gnällde ivagnen som bara den. Gick inte att göra något, mer än
att ta upp honom. Men att bära en nästan 6 kg klump, är inte helt lätt. Inte i längden
iallafall. Men det var bara att bära och bära och bära... Puh!

Tillslut somnade han av ren utmattning så man kunde lägga ner honom i vagnen igen.
Samtidigt somnade Linn i sin vagn, så då kände vi att vi kanske skulle passa på
att fika. Det blev Restaurang Köket eller Kitchen (vet ej vad det heter nu...). Det är
ett bra café, för det finns skötbord där!
Där inne beställde jag en smarrigt god tårtbit, gjord på after eight med vaniljvisp till.
Även en cappocino med ett annat namn, som jag inte kommer ihåg, men den var
gjord på choklad istället för kaffe.
Gissa vem som vaknade precis lagom till kaffet (chokladen)... Leon! Och det med besked!
Så det blev en fika som begavs med Leon på armen, en bit tårta emellan åt och dricka
en slurk när det blev tid över...

Leon är tydligen inne i en skrikfas som är normal enligt de som kan. När bebisar blir
runt 2 månader, ska alla deras intryck sorteras i skallen, och det kan lätt bli förmycket
för dem och då blir det jobbigt och obekvämt, så då är det gnäll och skrik som är på tavlan.
Helt normalt som sagt va, men väldigt jobbigt att lyssna på och man känner sig så
hjälplös när de skriker. Leon har ju en del knäppa intryck att sortera... som när hans
mamma står framför honom och skuttar och dansar och sjunger:
- "I ett hus vid skogens slut...
Var sorterar man den bilden i skallen? Längst bak troligtvis...

När vi sedan var klar med vår lilla fika-time skulle Mikaela in på Guldfynd en snabb sväng.
Där skrek Leon mer och mer, så jag visste inte vad jag skulle göra. Men tillslut blev han
väl så trött av att skrika, så han somnade med besked i vagnen.

Så jag tänkte att jag passar på att ta en promenad med honom medans han sov,
så kanske han kunde sova en stund. Så jag slog följe med Mikaela till Äsperöd,
och var nästan framme, då vaknade Leon igen. Så var det dags igen...

... tillslut fick jag ringa "pappa-akuten", så han kunde hjälpa mig få hem lille skrutt.

Vilken dag... pust, suck och stön!

Men nu sover Leon äntligen och sorterar sina intryck från dagens bravader...