Hemma på våran gata i stan...

Jag växte upp i en "Svensson-Svensson" bubbla när
jag var liten. Bubblan var i Ljungskile på en gata
som heter Olvonvägen. Den består av 5 st villor på
vardera sida av gatan, tätt ihop med varandra. Bara
en häck eller ett staket avskiljer vilken tomt som
tillhör huset det står på.

Det fanns barn i alla dess åldrar i varje hus på
gatan, så lekkamrater var det gott om. Jag kommer
ihåg att det var mycket kaffe-rep bland mammorna,
medans deras män var och jobbade, och barnen var
ute och lekte.

Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så mysigt att
vi grannar hade så trevligt tillsammans, t ex om vi
inte hade tillräckligt med socker till kakorna som vi
höll på att baka, var det BARA att knacka på hos en
granne, så fick man med sig en liten kaffekopp med
socker, så kakorna kunde bli klara. Nästa gång var det
grannen som ringde på vår dörr och ville låna mjöl, så
i längden jämnade det alltid ut sig.

Så (idylliskt i mina barnögon) vill jag ha det när jag blir stor...

... och det har jag nästan också...

Nu bor jag i och för sig i lägenhet, men omringad av
grannar jag tycker om. Vi umgås och tittar ofta in
hos varandra, även om det nu kanske handlar mer om
kvällstid än dagtid.
Vi grillar ihop på sommrarna i vår gemensamma trädgård,
och framför allt...
... fattas det mjöl eller socker till kakan man håller
på att baka (hmm...), så är det bara att knacka på
hos någon granne, så löser det sig.

Själv var jag faktiskt tvungen att knacka på hos en av
mina grannar, för jag saknade kontanter till att betala
killen som sålde jultidningar... Men det löste sig tack
vare vår granne. Tack Anki!

Tacka vet´ja Goda Grannar....

Kommentarer
Postat av: Ulle

Jag vill till Bangatan nu!!!!

2007-11-08 @ 15:20:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0